För en svensk är det ok att vara terrormedlem

Lena Mellin skrev i Aftonbladet igår om att justitie- och migrationsministern verkar öppna för en förändring av lagen och det kan kanske vara vettigt. Det är alltså inte olagligt att i Sverige vara medlem i en terrorstämplad organisation.

I dagsläget verkar jurister tolka lagen som att:

”…ett förbud mot att vara medlem i en terrorgrupp skulle strida mot den svenska, grundlagsskyddade föreningsfriheten.”

Lena Melin skriver vidare:

”Man skulle kunna hävda att en terrororganisation inte verkar för några allmänna syften eftersom de vill sprida död, förintelse, rädsla och osäkerhet. Men så har det inte tolkats av juristerna. Man skulle också kunna hävda att det inte har något enskilt syfte eftersom terrororganisationer består av fler medlemmar än en. Men så har det alltså inte tolkats.”

Utifrån det Lena skriver kan jag inte mer än välkomna Morgan Johanssons öppning för att åtminstone se över lagen.

Detta ständiga urskuldande

Jag är innerligt trött på allt urskuldande. Allt från ”Jag är absolut inte rasist, men det är ju så…” till ”Men kolla på de andra då? De har varit jättedumma ju!”.

Den 10 november fortsatta det hela när en insändare med rubriken ”Sossarnas historia är inte heller så trevlig” publicerades i den lokala Hallandsposten.

”Socialdemokraterna pratar jämt om Sverigedemokraterna, att det är ett nazistparti. Ingenting om att det var så sent som på 60-talet när de själva steriliserade massor av kvinnor i Sverige, även i Halmstad.
Deras liv var förstörda och att de fick ersättning hjälpte inte. En del tog inte emot den, på grund av att de skämdes att bli utpekade.

MO

Så den 29 november kom den efterlängtade repliken.

”Jag tolkar det som att MO vill försvara Sverigedemokraternas aktuella värderingar och agerande med ”Men dom då?! Titta vilka dåliga grejer de har gjort!”
I det här fallet genom att nämna att Socialdemokraterna tvångssteriliserade människor så sent som på 60-talet.

Det var då och det är mer än ett halvt sekel sedan. Socialdemokraterna med flera har sedan många årtionden gjort upp med denna mörka tid. Däremot visar Sverigedemokratiska företrädare och supportrar upp usla värderingar idag. Varje dag.

Det går inte försvara sitt stöd för partier med rasistiska drag genom att hänvisa till andras gamla synder. Det blir inte mer okej för att någon har gjort likadant tidigare.
Det är dags att ta ansvar för sitt eget och sluta jämföra med och skylla på andra.


Läs om projektion:

https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsvarsmekanism#Projektion

 

Klimat och kolet i marken

Om Paris-avtalet över huvud taget ska vara möjligt att nå kan man inte bara sälja verksamheter av det här slaget och hoppas någon annan tar ansvar.

Visst, det kommer att svida rejält och rent av göra riktigt ont att jobba för miljön seriöst, men att lämna den alternativa framtiden till kommande generationer borde också smärta samvetet hos många. Förutsatt att de nu har något alls.

Debattörer i SvS
Naomi Klein, Bill McKibben och Johan Rockström

Naomi Klein, Bill McKibben och Johan Rockström skrev härom dagen i SvD om att Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten är en chock.

Utveckla Tylösand

Hela Halmstad behöver utvecklas och så även Tylösand. Redan förra sommaren inför valet presenterade Henrik Oretorp (C) ett antal tankar kring hur han och Centerpartiet kan tänka sig att utveckla Tylösand. Nu är det äntligen nåt på gång.

Idag kunde vi i Hallandsposten läsa en insändare från en Skattebetalande trebarnsmamma som ifrågasatte Henrik Oretorps och samhällsbyggnadskontorekt tankar kring att vilja utreda möjligheterna till att tillåta ett bygge av ett tvåvåningshotell i Tylösand. Hon menar bland annat att besökare får längre att släpa sina strandsaker och tjuriga ungar och när kommunens ekonomi är usel så borde pengarna till förstudien borde användas till att leta fram asylboenden och att göra stranden mer tillgänglig för alla.

Vad är rätt? Ska vi strunta i att utveckla delar av kommunen och satsa mer på asylboenden eller är mångfalden viktigare?

Insändaren är en kommentar på den kortare artikel som för ungefär en vecka sedan(21/10-15) publicerades i Hallandposten och där bland annat Henrik Oretorp berättade om tankarna och planerna kring Tylösand och framtiden där. Tankarna är på intet sätt nya utan även under sommaren 2014, tiden för den pågående valrörelsen berättade Henrik Oretorp för mig om Tylösand.

Konsument – bra eller paria

Som konsument förvandlas jag till något moraliskt förkastligt så fort jag vill bestämma när och var jag ska delta i spridandet av något varumärke.

Jag läser lite om så kallad mediekonvergens och snuddar lite på immateriella rättigheter och intellektuell egendom. Jag tycker Jenkins beskriver mediebolagens inställning rätt väl:

<img class="alignright size-full wp-image-1347" src="http://blogg.sandlyckan.se/wp-content/uploads/2015/10/Jenkins2712-1-1.jpg" alt="Jenkins2712" width="150" height="238" />
Henry Jenkins (2012)

Under de senaste decennierna har bolagen försökt marknadsföra sina varumärken så att konsumenterna blir de som sprider deras marknadsföringsbudskap.

Marknadsförarna har förvandlat våra barn till levande reklamtavlor – de bär tröjor med logotyper, syr fast märken på sina väskor, sätter klistermärken på sina skåp i skolan och hänger affischer i sina run, men de får inte under några omständigheter publicera något av detta på sina hemsidor.

På något sätt förvandlas konsumenternas aktiva deltagande i spridandet av varumärken till något moraliskt förkastligt och ett hot mot branschens ekonomiska välbefinnande så fort konsumenterna själva vill bestämma när och var de tänker visa de aktuella bilderna

Mediebolagen har i alla tider varit rädda för att inte få betalt för sina produkter. Redan innan internet förekom kopieringar men inte i samma utsträckning och möjligheterna att spåra förövarna var också begränsade.

Nu är frågan när mediebolagen på allvar ska gå från att bevaka kortsiktiga vinstintressen till att bejaka engagerade fans och se att de bidrar mer som annonsörer än de kostar?


Referens:

Jenkins, Henry (2012): ”Konvergenskulturen: där nya och gamla medier kolliderar”, Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB

 

Nationella subventioner eller internationellt bistånd?

Plan B 3.0 får mig att fundera. Hur tänker vi egentligen?

Under ett visst år subventionerade USA sina mer än 25000 bomullsodlare med mer pengar än landets hela bistånd till länder som gränsar till Sahara i söder och som till viss del försöker försörja sig som bomullsodlare. Var finns logiken?

Foto: David Nance, Public Domain

Om USA minskar eller slopar subventionerna kommer världsmarknadspriset på bomull öka och de afrikanska odlarna kommer kunna ta del av en till synes större marknad och få betydligt större del av vinsten. Kostnaden för sociala insatser i dessa länder bör därmed minska rejält.

Samtidigt bör USA kunna dra ner på sitt bistånd eftersom levnadsstandarden ökar i länder som blir mer självförsörjande. Pengar som borde kunna investeras eller satsas inom landet för att stödja de som riskerar sin försörjning.

Fler får jobb, kan försörja sig och överleva till en totalt lägre kostnad. Eller?

Detsamma borde gälla Sverige.

Jakten på vatten – bönder förlorar mot städer

Tänk er att det går åt ca 14 ton vatten att göra 1 ton stål som kan säljas för omkring $560. Samtidigt går det åt ungefär 1000 ton vatten för att odla 1 ton vete som säljs för nära $200. (2008)

Vem vinner den matchen i ett land med växande ekonomi och fokus på att skapa jobb? Inte är det bönderna i alla fall.

Ett tydligt exempel är Aralsjön som många vet minskar i storlek och det fort. Redan 1960 såddes de första fröna till detta när styrande i Moskva beslöt att använda floderna Syr Darya och Amu Darya till bevattning av stora bomullsplanteringar för landets textilindustri. Vid den tiden strömmade 65 miljarder kubikmeter vatten ut i Aralsjön varje år. 2008 var flödet nere på 1,5 miljarder kubikmeter.

North Aral Sea 2000 and 2011” by SibomOwn work, снимки NASA [1],[2]. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Commons.
Aralsjön har minskat i storlek i takt med att vattenavledningen uppströms har ökat och med minskad storlek och vattenmängd har saltkoncentrationen ökat. Det har lett till att all(?) fisk har dött och den tidigare fiskindustrin som producerade 50000 ton fisk- och skaldjur årligen helt har upphört.

Sen flera år tillbaka blåser vindarna över den torra havsbottnen och sprider salthaltig jord över närliggande åkermark och gör den mindre produktiv.

Så frågan är hur vi ger vatten till alla när bönderna ständigt förlorar mot städerna? Vad händer när ett land inte längre kan säkerställa vattentillgången till sina bönder och städer? Vad händer då länder uppströms tar allt vatten för de nedströms, hur stor är risken för krig?

Uppdatering:
Amu Darya går delvis genom det som idag är Uzbekistan och bomullsproduktionen fortsätter precis som under Sovjettiden, men enligt uppgift under slavliknande förhållanden. https://www.facebook.com/Inhabitat/posts/10153059701547056

[iframe width=”537″ height=”302″ src=”https://www.youtube.com/embed/uZMU4AfoXX8″ frameborder=”0″ allowfullscreen>]

Källa: Plan B 3.0 – Lester R Brown (Earth Policy Institute)


Featured image: By Arian Zwegers (Moynaq, Aral Sea  Uploaded by russavia) [CC BY 2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

Värmen är inte mitt fel!

Det finns de som hävdar att vi inte har någon global uppvärmning, att människan inte har del i den temperaturökning som sker, utan att det är helt naturliga orsaker. För mig är det egoistiskt och inte hållbart.

Faktum kvarstår att sedan 1880 och fram till mitten av 00-talet ökade jordens medeltemperatur med 1˚C och 7 av de varmaste åren var under de senaste 9 åren. Korrelationen finns där. Kausaliteten är lite mer tveksam.

Bild: DonkeyHotey/Creative Commons

Konsekvenserna är bland annat att glaciärisarna smälter, spannmålsskördar minskar eller stannar av helt, vattentemperaturer stiger och fiskar får svårt att fortplanta sig i floderna, stormar blir kraftigare, precis som skogsbränder, det snöar mindre (glaciärer byggs inte upp igen) och regnar mer (översvämningar och erosion).

1˚C högre temperatur kan minska skördarna av majs, vete och ris med upp till 10% och 2˚C med mellan 35-60%. Detta till följd av växternas egna skyddsmekanismer mot värme och torka men också pollinerarnas minskade aktivitet.

Detta låter inte särskilt bra med tanke på att ”overshoot day” i år var redan i mitten av augusti.

Alla stora floder utnyttjas för bevattning av flera miljarder människor runt om i världen. Ganges i Indien och Bangladesh drygt 400M människor, Gula floden och Yangtze i Kina mer än 500M, Indus i Indien och Pakistan 200M, Brahmaputra i Bangladeshm Mekongfloden påverkar Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam.

Mount Kenya har tappat 7 av sina 18 glaciärer och gjort flera lokala floder till torra säsongsfloder och gjort att över 2M människor hamnar i konflikt om vatten under torrperioderna.

Perus huvudstad Lima hamnar i akut vattenbrist om Andernas glaciärer smälter bort.

Coloradofloden rinner uppe Klippiga bergen och tillsammans med flöden från Sierra Nevada bevattnar den Kalifornien och delar av världen frukt- och grönsaksproduktion.

Jag vet inte hur ni känner, men är det inte dags att sluta chansa och fundera på hur vi kan hjälpa till att fixa det här?

Halmstadborna slänger väldigt mycket skräp jämfört med andra hallänningar och svenskar. Ska vi verkligen behöva göra det?
Kan vi se till att inte ta bilen överallt utan cykla eller åka kollektivt istället, även om det blir lite krångligt?


Källa: Plan B 3.0 – Lester R Brown (Earth Policy Insitute)

Korrelation och kausalitet – skolans försämrade resultat

I dagens HP läser jag på ledarsidan att

[…] Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, samma dag släppte en rapport som slog fast att varken friskolereformen eller kommunaliseringen kan förklara de sjunkande resultaten i svensk skola. […]

Med samma dag menas i måndags (15/12-14) då Vänsterpartiets ledare, Jonas Sjöstedt, meddelade att partiets ensidiga fokus på vinster i välfärden har nått vägs ände.

I samma tidning, på insändarsidan, skrevs följande:

Inför valet 2014 gick jag runt på torget i Halmstad och ställde följande fråga till samtliga partier.

Tror ni det finns ett samband mellan friskolornas införande i början på 1990-talet och de därefter ständigt försämrade skolresultaten i Sverige enligt PISA-undersökningen?

Ingen kunde eller ville svara på min fråga. Själv ser jag ett sannolikt samband.

Korrelation och kausalitet. Inte riktigt samma sak.

Jag kan inte mer än småle åt redaktionens val av publiceringstidpunkt.

Har vi verkligen tekniken för att nå klimatmålen?

Jag sitter (som vanligt) och lyssnar på en podcast. Den här gången är det Sveriges Radios miljöprogram Klotet i P1 som når mina trumhinnor och tolkas av hjärnans alla funktioner till ofärdiga tankar och åsikter.

I skrivande stund har jag inte lyssnat färdigt på programmet och just nu börjar den delen som avsnittets titel beskriver. Mina tankar dyker alltså upp tidigt, redan under avsnittets första 15 minuter och dessa minuter handlar om hur vi ska nå klimatmålen.

Det som under inledande halvan av programmet gör mig lite fundersam är att både IPCC (Intergovernal Panel of Climate Change) och IEA (International Energy Agency) verkar tycka att CCS (Carbon Capture and Storage)  är en bra idé.

 

Eftersom jag varken är forskare eller på annat sätt expert på området, utan bara en medborgare i en tyckokrati, kan man ju fråga sig vad mina åsikter egentligen spelar för roll. Jag tycker ändå att sättet som CCS-användningen beskrivs på verkar vara att skjuta problemet framför sig.

Att fortsätta konsumera på samma sätt och frigöra en massa koldioxid och blunda för det genom att skjuta ner överskottet i porösa bergarter känns inte hållbart. Att vi däremot satsar på att minska koldioxidutsläppen genom gröna energikällor och samtidigt kanske minskar överskottet i atmosfären som kommit från förbränning av miljontals år gamla växtdelar är delvis en annan sak.

Vi bör alltså minska vårt beroende av koldioxidbaserad energi och försöka reparera de skador vi redan har orsakat vår jord.