Nationella subventioner eller internationellt bistånd?

Plan B 3.0 får mig att fundera. Hur tänker vi egentligen?

Under ett visst år subventionerade USA sina mer än 25000 bomullsodlare med mer pengar än landets hela bistånd till länder som gränsar till Sahara i söder och som till viss del försöker försörja sig som bomullsodlare. Var finns logiken?

Foto: David Nance, Public Domain

Om USA minskar eller slopar subventionerna kommer världsmarknadspriset på bomull öka och de afrikanska odlarna kommer kunna ta del av en till synes större marknad och få betydligt större del av vinsten. Kostnaden för sociala insatser i dessa länder bör därmed minska rejält.

Samtidigt bör USA kunna dra ner på sitt bistånd eftersom levnadsstandarden ökar i länder som blir mer självförsörjande. Pengar som borde kunna investeras eller satsas inom landet för att stödja de som riskerar sin försörjning.

Fler får jobb, kan försörja sig och överleva till en totalt lägre kostnad. Eller?

Detsamma borde gälla Sverige.

Beroendet av olja

Alla vet kanske inte att Ryssland är världens största oljeproducent med ca 14% av marknaden. Samtidigt hade Saudiarabien sin produktionstopp 1980, Iran sin 1974 och Venezuela 1997, för att nämna några.

Om man väger samman vilka stater och länder som producerar olja, hur efterfrågan verkar öka och reserverna och produktionen förutspås minska står vi inför några intressanta saker.

Det är inte bara av miljömässiga skäl vi bör bli fossillfria utan också för att inte bli beroende av enstaka, vad gäller styrelseskickets stabilitet avser, instabila länder.

Förskolans kvalitet – storlek eller personal?

I lördagens Hallandsposten läste jag om hur politiker och tjänstemän i Hylte ser på förskolegruppernas storlek. Tre politiker inom den rödgröna gruppen vill som ett första mål komma ner till riksgenomsnittet som är 17,5 barn per avdelning. I september var det 20 barn inskrivna per avdelning i Hylte, så målet är fullt förståeligt. Barn- och ungdomskontoret tycker att ”avdelningsstorleken är ett trubbigt instrument” och lyfter i stället fram antalet anställda per barn.

Barn i daghem/förskola (Skolverket)

Jag vet inte om det är artikelförfattaren som skrivit dåligt och inte lyckas få fram det som egentligen sägs och menas eller om det är jag som tolkar det galet, men jag får uppfattningen av att man till stor del jobbar för det ena eller det andra. Antingen är det antalet barn per grupp eller antalet barn per personal som är avgörande.

 

 

Tänk om det inte är svart eller vitt den här gången heller, utan att det bästa är en kombination av de två mätetalen? Ibland känns det som om denna frågeställning är  helt främmande för de som jobbar med frågorna. Varför är det så svårt?

Jag avslutar med lite statistik från Skolverket. Statistik som visar att antalet barn per avdelning har ökat precis som antalet barn per personal. Den stora försämringen kom i mitten av 90-talet som del av kommunernas försämrade ekonomi några år tidigare.

Frågan är om våra barns framtid går att värdera i pengar?

Politikernas språk och min tolkning – restaurangmomsen

Har suttit och försökt komponera ett bra och beskrivande blogginlägg om varför vi bör sänka restaurangmomsen. Jag har inte lyckats. Jag tror inte att det går.

Jag har ställt frågan till ett antal politiker i Alliansen men jag har inte fått något tillfredsställande svar. I mitt tycke är det alldeles för många variabler som ska stämma för att maximal effekt ska uppnås.

Krögarna ska sänka priserna – många tänker kortsiktigt och väljer att ta pengarna i vinst.
Om det ändå uppfylls så måste fler börja äta ute eller äta ute oftare. Att ändra beteende tar tid.
Om det ändå uppfylls måste den ökade efterfrågan resultera i att krögarna anställer fler personer.

Tyvärr. Jag tror inte att utväxlingen blir så värst bra. Inte blir jag övertygad av de svävande svar jag får från politikerna. De har bara givit mig ett enda hållbart argument och det är att det är en förenklingsåtgärd eftersom hämtpizzan får samma momssats som resataurangpizzan.

Till sist tar vi några räkneexempel:

Om du äter för 100kr är 20kr moms. Om momsen sänks till 12% kostar maten (idealt) ca 90kr dvs en prissänkning på ca 10%.

Om du äter för 200kr är 40kr moms. Om momsen sänks till 12% kostar maten (idealt) ca 180kr dvs en prissänkning på ca 10%.

Med detta räkneexempel vill jag bara visa att skillnaderna inte blir jättestora men för personlig del ser jag en större upplevd effekt på lunchmåltider för under hundralappen.

Var nu goda och fundera lite själva på om ni vill ha detta och tror på att effekterna blir som önskat eller om ni vill att pengarna går till annat.

Uppdatering 12 september:
Innan jag hann publicera inlägget fick jag tips om Ekots Lördagsintervju i P1 med Fredrik Reinfeldt från nu i lördags (tack till Linda Thulin på P4 Halland).

Jag lyssnade på intervjun och det känns verkligen som att Reinfeldt lägger an för en möjlig reträttväg. Från prognos på 15000 jobb till en osäkerhet på om det ger några jobb alls utan snarare en förbättrad möjlighet för branschen att skapa jobb. För 5,4miljarder är det alldeles för dåligt.

Tyvärr Centerpartiet. Den här gången får ni inte min röst.

Slopad värnskatt – vad innebär det egentligen?

Jag sitter och läser Caroline Szybers inlägg i debatten kring att slopa värnskatten, skatten som höginkomsttagare tycker illa om för den gör att de inte vill jobba mer då det inte lönar sig. Redan 4 maj skrev Skattebetalarnas Föreningen en debattartikel på SvD Brännpunkt i ämnet.

Vad handlar då allt om? Jag har i ärlighetens namn inte riktigt koll på det och jag inbillar mig att det beror på att jag har svårt att sätta mig in i de situationer som används som exempel när man försöker beskriva värnskattens konsekvenser. Till att börja med finns det enligt Skatteverket två så kallade skiktgränser för betalning av statlig inkomstskatt. Den första går vid en årsinkomst på 383 000 kronor och medför en 20 procentig beskattning på belopp över gränsen och den andra ligger på 583 400 kronor och ger ytterligare skatt på 5 procent. Det är dessa 5 procent som kallas värnskatt.

Att jag har svårt att sätta mig in i situationerna som ges av Caroline och Skattebetalarna beror delvis på att det handlar om inkomstnivåer som ligger högt över medelinkomsten i Sverige, ja, till och med en bra bit högre än vad 90 procent av Sveriges befolkning tjänar. Hos SCB kan man hämta information om hushållens inkomster för året 2009 och för hela riket kan man läsa att 90 procent av alla tjänar 429 881 kronor för åldrar 20 år och äldre. I många storstadskommuner ligger inkomsterna betydligt högre ex.v. Nacka 617 552 kronor. Runt Göteborg och Malmö finns liknande siffror vilket är fullt naturligt.

En annan anledning till att jag har svårt att förstå är att jag personligen inte ser lägre skatt som en motivering till att jobba mer. Jag jobbar hellre mindre eftersom jag då får samma peng för mindre jobb.

De som debatterar för slopad värnskatt siktar också in sig på experter och företagare. Experter behövs och får bra betalt men de vill inte jobba mer för de får inte betalt pga höga skatter. Företagare på dessa inkomstnivåer behöver kanske inte jobba mer men de vill heller kanske inte göra det pga samma skäl.

Det finns dock ett begripligt exempel i de rapporter jag har läst är från proffsboxningen i USA i mitten av 1900-talet. Då var marginaleffekterna så stora att upp mot 90 av inkomsten gick åt i skatt och det var anledningen till att Ingemar Johansson och Floyd Patterson möttes tre gånger under tre på varandra följande år (1959-1961). Hade de mötts mer än en gång under samma år hade de förlorat nästan hela betalningen för andra matchen. Tänk om skatterna hade varit lägre då hade dessa båda herrar kanske mötts fler gånger vilket hade gett mycket större intäkter till staten i form av skatter.

Jag betonar det igen, jag har svårt att se sambanden eller känna ett riktigt engagemang då det berör så liten del av befolkningen. Vi får väl se vad som händer och det ska bli intressant att läsa om vad konsekvenserna blev av en eventuellt slopad värnskatt.

Avslutningsvis lite kuriosa från några rapporter…

I rapporten från Skattebetalarnas Förening kan man läsa:

Av 100 kronor går först 20 kronor till moms. Sedan går ytterligare 19 kronor i arbetsgivaravgift/egenavgift. Givet en genomsnittlig kommunalskatt på 32 procent samt statlig skatt inklusive värnskatt på ytterligare 25 procent, går sedan 35 av 61 kvarvarande kronor i inkomstskatt. Av 100 kronor kvarstår 26 kronor medan 74 kronor på olika sätt gått till Skatteverket.

Skattebetalarnas Förening har även skrivit ”Det är dynamiken, dumbom!” om dynamiska effekter av sänkta skatter.

Läs även andra bloggar om: , ,

Femklöverns budget – en vinst för barnen?

Fredagen den 13 maj. Femklövern – ett lokalt samarbete mellan M, Fp, Kd, C och Mp – presenterar sin budget för perioden 2012-2014 vid en presskonferens. Dagen efter skriver Halmstads ledande tidning att ”Barn budgetens vinnare”. Det stämmer till stor del eftersom det ska satsas 200 miljoner på barnen under perioden. Men är allt så bra som det låter? Låt oss titta lite närmare på vad lite av pengarna ska användas till.

Av de 200 miljonerna ska 15 användas till att minska stoleken på barngrupperna i förskolan. ”Målsättningen är att vi ska ha färre än 17,5 barn i grupperna generellt. […] Detta ska inte tolkas som att det ska finnas färre än 17 barn i alla förskolegrupper.” heter det i Hallandspostens tryckta utgåva.

Jag tycker att ambitionen att minska storleken på barngrupperna är alldeles fantastisk eftersom de generellt sett är alldeles för stora. Enligt statistik från Skolverket kan man utläsa att storleken på grupperna har ökat och personaltätheten har minskat i de flesta kommuner och län samt i riket i genomsnitt efter allt fler kommuner känt sig tvingade att öka tätheten i förskolorna. En fördjupad förklaring finns att tillgå på Skolverkets hemsida.

Förra året, 2010, var det i genomsnitt 17,8 barn i Halmstads barngrupper och för förskolor i kommunal regi var samma antal 17,5. Detta innebär ju att de 15 miljonerna ska användas till att minska storleken på de privata förskolorna samt att endast bibehålla storleken för kommunala förskolor.

Vidare var det 16 småbarnsavdelningar i Halmstad som hade fler än 16 barn och totalt 126 avdelningar som hade 18 barn eller fler. (Centern hade som mål i sitt valmanifest 2010 att småbarnsgrupperna skulle max innehålla 14 barn och max 18 barn i övriga). Det spelar ingen roll hur mycket personal det är på varje barn om barnen inte har någonstans att dra sig undan för en stunds lugn och ro. Barnen blir stressade och mår inte bra vilket tillsammans med en lika stressad förälder leder till oundvikliga konflikter av onödig karaktär när familjen träffas efter en lång dag på förskola och arbetsplats.

Politikernas budget låter bra när den presenteras men så fort man börjar fundera lite är det rätt tomma ord som publiceras. För att övertyga mig om att tankarna är bra vill jag ha ökad öppenhet och transparens samt en bra beskrivning av ur planen ska leda till målet.