Rekord och tanken full med sol

Idag har vi slagit rekord i solproduktion med dryga 60 kWh och det känns fantastiskt. Teoretiskt sett bör vi kunna producera mera men det här duger gott och för att göra det mer konkret ger jag ett exempel.

Vi producerade ca 63,5 kWh under dagen och elbilen – som faktiskt passerat 1000 mil idag – konsumerar i medel 1,43 kWh/mil vilket innebär att vi har tankat drygt 44 mil idag.

 

Omställning i vardagliga termer

Idag började jag fundera över vad vi gjort för förändringar av vår vardag och jag ska försöka göra en kort sammanställning över allt jag kommer på, i något sånär kronologisk ordning.

Återvinning

Det gamla sopskåpet i garaget är omgjort till mellanlagring av återvinningsmaterial. Vi har gjort en liten hylla där vi ställt lådor för olika material som papper, plast, metall, glas och annat. När lådorna är fulla packar vi bilen full och kör till återvinningscentralen.

LED-belysning

Alla våra halogen-spotlights är utbytta mot LED-spotlights.

Elcykel

För några år sedan gjorde jag en ansats till att minska bilåkandet genom att testa elcykelpendling. Som så ofta tidigare tog jag ett mellansteg och för att slippa köpa en ny cykel skaffade jag istället ett kit med nytt framhjul med tillhörande batteri- och styrenhet som jag kunde modifiera min vanliga cykel. Resultatet blev dock inte som vänta och cykeln är nu åter stående.

Bussåkning

I samband med att Hallandstrafiken började med sina prova-på-veckor med gratis pendling började även jag att testa med förhoppningen att ändra beroendet till bilen. Det gick rätt bra och beteendet var lätt att ändra, men som med andra saker är det svårt hålla i om man inte är tillräckligt motiverad.

Elbil

I oktober 2016 började vi leasa en elbil och vi sålde vår mindre bensinbil. Elbilen används till nästan alla resor och bensinbilen blir allt mer stående. Vi är väldigt nöjda med valet att gå över till elbil.

Solceller

Nästa stora steg har varit att vi har monterat solceller på taket för att producera vår egen el. Vi hoppas kunna producera 9-10 000 kWh per år. I skrivande stund är panelerna monterade men det elektriska är inte inkopplat.

Vattentunna

I samband med att Halmstad kommun redan 11 april utlyste bevattningsförbud skaffade vi en vattentunna för att kunna använda lite av regnvattnet till bevattning. Annars rinner nästan allt vatten ner i dagvattensystemet. Exakt vad som händer sen vet jag inte.

Vi har också börjat ta hand om spillvatten inomhus. Exempelvis sparar vi vattnet när vi sköljer frukt och liknande. Vi följer i övrigt de rekommendationer som Halmstad kommun har gett ut.

Nästa steg

Vad nästa steg blir vet vi inte, men att det går i riktning med att använda mindre energi är givet. Kanske är det dags att uppgradera det 30 år gamla uppvärmningssystemet eller den lika gamla varmvattenberedaren.

Klimat och kolet i marken

Om Paris-avtalet över huvud taget ska vara möjligt att nå kan man inte bara sälja verksamheter av det här slaget och hoppas någon annan tar ansvar.

Visst, det kommer att svida rejält och rent av göra riktigt ont att jobba för miljön seriöst, men att lämna den alternativa framtiden till kommande generationer borde också smärta samvetet hos många. Förutsatt att de nu har något alls.

Debattörer i SvS
Naomi Klein, Bill McKibben och Johan Rockström

Naomi Klein, Bill McKibben och Johan Rockström skrev härom dagen i SvD om att Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten är en chock.

Beroendet av olja

Alla vet kanske inte att Ryssland är världens största oljeproducent med ca 14% av marknaden. Samtidigt hade Saudiarabien sin produktionstopp 1980, Iran sin 1974 och Venezuela 1997, för att nämna några.

Om man väger samman vilka stater och länder som producerar olja, hur efterfrågan verkar öka och reserverna och produktionen förutspås minska står vi inför några intressanta saker.

Det är inte bara av miljömässiga skäl vi bör bli fossillfria utan också för att inte bli beroende av enstaka, vad gäller styrelseskickets stabilitet avser, instabila länder.

Nudging – en vänskaplig knuff till rätt beslut

Slutet på avsnittet jag skrev om igår var inte sämre än början. Jag är verkligen intresserad av beteendevetenskap, varför vi gör som vi gör och hur vi kan styra eller ändra vårt beteende. Det är därför intressant hur beteendevetenskaplig forskning kan hjälpa oss att göra hållbara val.

I avsnittet hör vi om en dansk kommun upplevde problem med nedskräpning. De klistrade gröna fotsteg på trottoaren på väg mot papperskorgarna vilket minskade nedskräpningen med 46%.

Vidare hör vi om en hotellkedja i Sverige där man ville minska matsvinnet från bufféerna. Gästerna tog ofta för mycket mat som de inte orkade äta upp utan blev tvungna att slänga. Hotellet beslutade sig för att minska tallriksstorleken lite grann. Gästerna tog då fortfarande full tallrik men upplevde ökad nöjdhet då de blev mätta utan att behöva slänga mat de tagit för mycket. Matsvinnet minskade med 20%.

 

Projekt: Al Gore – The Climate Reality ProjectNudging Sweden, iNudgeyou
Artiklar: Nudging är bättre än piska och morot, Välj rätt – knuff i miljöriktning

Har vi verkligen tekniken för att nå klimatmålen?

Jag sitter (som vanligt) och lyssnar på en podcast. Den här gången är det Sveriges Radios miljöprogram Klotet i P1 som når mina trumhinnor och tolkas av hjärnans alla funktioner till ofärdiga tankar och åsikter.

I skrivande stund har jag inte lyssnat färdigt på programmet och just nu börjar den delen som avsnittets titel beskriver. Mina tankar dyker alltså upp tidigt, redan under avsnittets första 15 minuter och dessa minuter handlar om hur vi ska nå klimatmålen.

Det som under inledande halvan av programmet gör mig lite fundersam är att både IPCC (Intergovernal Panel of Climate Change) och IEA (International Energy Agency) verkar tycka att CCS (Carbon Capture and Storage)  är en bra idé.

 

Eftersom jag varken är forskare eller på annat sätt expert på området, utan bara en medborgare i en tyckokrati, kan man ju fråga sig vad mina åsikter egentligen spelar för roll. Jag tycker ändå att sättet som CCS-användningen beskrivs på verkar vara att skjuta problemet framför sig.

Att fortsätta konsumera på samma sätt och frigöra en massa koldioxid och blunda för det genom att skjuta ner överskottet i porösa bergarter känns inte hållbart. Att vi däremot satsar på att minska koldioxidutsläppen genom gröna energikällor och samtidigt kanske minskar överskottet i atmosfären som kommit från förbränning av miljontals år gamla växtdelar är delvis en annan sak.

Vi bör alltså minska vårt beroende av koldioxidbaserad energi och försöka reparera de skador vi redan har orsakat vår jord.

Har vi lärt oss något av vindkraftsdebatten?

Hållbar vindkraftFör tre år sedan pågick en mycket uppskruvad diskussion om vindkraft i Halmstad. Rösterna var höga och en del var mycket oroliga. Jag var själv en av de som undrade vad som var på gång och så här skrev jag på Twitter för tre år sedan när jag refererade till en insändare i HP. Nu har det hela lugnat sig och de områden som var aktuella är det inte längre.

Men frågan är – har de tankar och brister som identifierats verkligen hanterats så att liknande situationer inte uppstår igen?

För mig är det precis lika viktigt nu som då, för att en hållbar etablering ska kunna bli verklighet.

Vindkraft – en statlig eller kommunal angelägenhet?

I slutet av förra veckan fick jag ett tips om ett blogginlägg via Twitter. Inlägget handlar om att Lekebergs kommunfullmäktige har antagit ett tematiskt tillägg till detaljplanen, ett tillägg som ska möjliggöra vindkraftsetablering i kommunen.

Processen med framtagandet och beslutet av tillägget beskrivs som fylld av hårt arbete och framförallt lyssnande, för ta solidariskt ansvar för den globala miljön och för att kunna se barnen och barnbarnen i ögonen. Det är jättebra och det är jätteviktigt att vi alla tar

Eclipse.sx CC by ASA
Eclipse.sx CC by ASA

vårt ansvar. Efter att ha läst inlägget får jag dock känslan av att politikerna i Lekeberg i och med antagandet av tillägget kommer att ta sin hand ifrån allt vad vindkraftsetablering heter och inte längre kommer lägga sig i de enskilda ansökningarna. De lämnar ansvaret helt till Länsstyrelsen med detaljplanen och tematiskt tillägg som mall. Det är för mig att agera fel.

Varför tycker jag det?

Jo. Eftersom detaljplanernas beskrivning av vindkraft är generella och de enskilda ansökningarna är särskilda, behöver varje ansökan utredas, eller åtminstone granskas, av en instans med lokal förankring. Det kan till exempel handla om verkens storlek, dess antal, deras placering i förhållande till området i fråga och detta tror jag kommunerna har bättre koll på än vad Länsstyrelserna har. Utformingen av varje enskilt förslag kan skilja sig ordentligt från de tankar som tänkts när detaljplaner med tillägg utformats och en godkänd ansökan ”bara för att det nog stämmer” kan ge ödesdigra konsekvenser.

En anledning till att kommunerna ska vara inblandade är bland annat att reglerna för säkerhets- och bulleravstånd inte riktigt hänger med den tekniska utvecklingen och en del andra länders regelförändringar. Tyskland, Storbritannien och Danmark är tre av de länder med mer vindkraft och större erfarenhet av den än Sverige och som samtidigt för långtgående planer på reviderade regler. Det bör vi anamma och kan inte regeringen, Energimyndigheten eller Länsstyrelsen det, får kommunerna ta till sina kommunala veton i väntan på att regelverket uppdateras.

En del vill nog förse mig med en NIMBY-etikett (Not In My Back Yard), men jag vill nyansera det lite. Om det tvunget ska vara någon etikett får det bli något i stil med NIABYIIW (Not In Anyones Back Yard If It’s Wrong).

Det är solidariskt, ansvarstagande och demokratiskt. Solidariskt och ansvarstagande eftersom vi etablerar vindkraft hos oss. Demokratiskt för att vi inte låter kommersiella krafter ta hela den kakan utan i stället ställer krav på att kakan ska bli god. Då vill gärna fler vara med.

Vad och vem gynnar systemet med elcertifikat?

Enlligt Energimyndigheten är systemet med elcertifikat

…ett marknadsbaserat stödsystem som ska öka produktionen av förnybar el på ett kostnadseffektivt sätt.

I korthet får producenter av förnybar energi ett certifikat för varje producerad MWh förnybar energi. Certifikatet kan användas för kvittning av producerad el av annan typ eller så kan det säljas på en öppen marknad. Den marknaden styrs av ett kvotsystem som säger att kvotpliktiga aktörer måste köpa certifikat motsvarande en vis del av sin producerade eller konsumerade el. I år är den kvoten 17,9%.

Energimyndighetens Elcertifikatsystemet och en svensk-norsk elcertifi katsmarknad beskriver att

Om köparen är en elleverantör, ingår dennes kostnad för elcertifikaten som en del av det elpris som leverantören debiterar sina kunder. På så sätt bidrar alla elkunder i Sverige och Norge till utbyggnaden av förnybar el.

I förlängningen innebär det att elleverantören inte betalar någonting för ett elcertifikat utan skickar allt vidare till konsumenten. Frågan är vilken täckningen leverantören har. Denne har en kvotplikt att köpa certifikat motsvarande 17,9% av all såld el men så vitt jag vet betalar jag certifikat på all köpt el.

I mina öron låter det som att leverantören inte har någon som helst anledning att agera för ökad produktion av förnybar el eftersom då försvinner denna stora inkomstkälla. När dessutom leverantören har ett extra påslag för vindkraftel tappar jag förtroendet för systemet.

Som privatkund hos oss kan du alltid välja att få din el från vattenkraft och för en extra kostnad kan du även få elen från vindkraft.

För mig går inte detta ihop utan onödigt stora vinster för producenterna och leverantörerna. Det är väldigt svårt att kunna se den långsiktiga vinsten – miljön.

Ni får gärna hjälpa mig att förstå hela systemet. Jag hoppas verkligen att jag har fel i mina antaganden ovan.

Uppdatering 14 maj
När jag gick igenom min bloggrulle hittade jag en artikel från Second Opinion. En artikel som inte gav så mycket mer besked om certifikatsystemet men jag bjuder ändå på länken.

Vindkraft bullrar – tystnad köpes

Igår höll Stena Renewable höll möte i församlingshemmet i Åled. Endast ägare till fastigheter som gränsar till de berörda vinkraftsområdena var välkomna.

Enligt uppgift försökte de få ägarna till närliggande fastigheter, som har klagande rät,t till tystnadsplikt genom att betala en engångssumma av 10.000kr / hektar som ligger innanför 40db gräns. Kontraktet med tysnadsplikt ska tydligen undertäcknas senast inom 3 mån.räknat från den 18/10-11.

Kontraktet ska även ha innehållit en punkt om att fastighetsägaren förbinder sig att inte motarbeta Stena på något vis och ej heller klaga på något. Det innebär att man som fastighetsägare frånsäger sig alla rättigheter vad gäller vindkraften.

Ett offentligt möte ska hållas i Hemvärnsgården i Åled 24/10 kl 19.00. Förhoppningen är väl att markägarna ska ha skrivit på sina kontrakt och tala varmt för vindkraften på det mötet.

Vad tycker ni om det här sättet att bedriva affärer?

Källa: God livsmiljö Halmstad