Smartare än en krabba

Det sägs att en krabba som läggs i kokande vatten försöker ta sig därifrån men lägger man istället krabban i kallt vatten och slår på värmen stannar krabban kvar och kokas långsamt levande.

Vi människor vet om att koldioxidutsläppen sakta värmer jorden, men ändå försöker vi inte ta oss bort från situationen. Vi verkar sitta lugnt och invänta det oundvikliga.

Är vi inte smartare än en krabba?

Omställning i vardagliga termer

Idag började jag fundera över vad vi gjort för förändringar av vår vardag och jag ska försöka göra en kort sammanställning över allt jag kommer på, i något sånär kronologisk ordning.

Återvinning

Det gamla sopskåpet i garaget är omgjort till mellanlagring av återvinningsmaterial. Vi har gjort en liten hylla där vi ställt lådor för olika material som papper, plast, metall, glas och annat. När lådorna är fulla packar vi bilen full och kör till återvinningscentralen.

LED-belysning

Alla våra halogen-spotlights är utbytta mot LED-spotlights.

Elcykel

För några år sedan gjorde jag en ansats till att minska bilåkandet genom att testa elcykelpendling. Som så ofta tidigare tog jag ett mellansteg och för att slippa köpa en ny cykel skaffade jag istället ett kit med nytt framhjul med tillhörande batteri- och styrenhet som jag kunde modifiera min vanliga cykel. Resultatet blev dock inte som vänta och cykeln är nu åter stående.

Bussåkning

I samband med att Hallandstrafiken började med sina prova-på-veckor med gratis pendling började även jag att testa med förhoppningen att ändra beroendet till bilen. Det gick rätt bra och beteendet var lätt att ändra, men som med andra saker är det svårt hålla i om man inte är tillräckligt motiverad.

Elbil

I oktober 2016 började vi leasa en elbil och vi sålde vår mindre bensinbil. Elbilen används till nästan alla resor och bensinbilen blir allt mer stående. Vi är väldigt nöjda med valet att gå över till elbil.

Solceller

Nästa stora steg har varit att vi har monterat solceller på taket för att producera vår egen el. Vi hoppas kunna producera 9-10 000 kWh per år. I skrivande stund är panelerna monterade men det elektriska är inte inkopplat.

Vattentunna

I samband med att Halmstad kommun redan 11 april utlyste bevattningsförbud skaffade vi en vattentunna för att kunna använda lite av regnvattnet till bevattning. Annars rinner nästan allt vatten ner i dagvattensystemet. Exakt vad som händer sen vet jag inte.

Vi har också börjat ta hand om spillvatten inomhus. Exempelvis sparar vi vattnet när vi sköljer frukt och liknande. Vi följer i övrigt de rekommendationer som Halmstad kommun har gett ut.

Nästa steg

Vad nästa steg blir vet vi inte, men att det går i riktning med att använda mindre energi är givet. Kanske är det dags att uppgradera det 30 år gamla uppvärmningssystemet eller den lika gamla varmvattenberedaren.

Klimat och kolet i marken

Om Paris-avtalet över huvud taget ska vara möjligt att nå kan man inte bara sälja verksamheter av det här slaget och hoppas någon annan tar ansvar.

Visst, det kommer att svida rejält och rent av göra riktigt ont att jobba för miljön seriöst, men att lämna den alternativa framtiden till kommande generationer borde också smärta samvetet hos många. Förutsatt att de nu har något alls.

Debattörer i SvS
Naomi Klein, Bill McKibben och Johan Rockström

Naomi Klein, Bill McKibben och Johan Rockström skrev härom dagen i SvD om att Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten är en chock.

Nationella subventioner eller internationellt bistånd?

Plan B 3.0 får mig att fundera. Hur tänker vi egentligen?

Under ett visst år subventionerade USA sina mer än 25000 bomullsodlare med mer pengar än landets hela bistånd till länder som gränsar till Sahara i söder och som till viss del försöker försörja sig som bomullsodlare. Var finns logiken?

Foto: David Nance, Public Domain

Om USA minskar eller slopar subventionerna kommer världsmarknadspriset på bomull öka och de afrikanska odlarna kommer kunna ta del av en till synes större marknad och få betydligt större del av vinsten. Kostnaden för sociala insatser i dessa länder bör därmed minska rejält.

Samtidigt bör USA kunna dra ner på sitt bistånd eftersom levnadsstandarden ökar i länder som blir mer självförsörjande. Pengar som borde kunna investeras eller satsas inom landet för att stödja de som riskerar sin försörjning.

Fler får jobb, kan försörja sig och överleva till en totalt lägre kostnad. Eller?

Detsamma borde gälla Sverige.

Jakten på vatten – bönder förlorar mot städer

Tänk er att det går åt ca 14 ton vatten att göra 1 ton stål som kan säljas för omkring $560. Samtidigt går det åt ungefär 1000 ton vatten för att odla 1 ton vete som säljs för nära $200. (2008)

Vem vinner den matchen i ett land med växande ekonomi och fokus på att skapa jobb? Inte är det bönderna i alla fall.

Ett tydligt exempel är Aralsjön som många vet minskar i storlek och det fort. Redan 1960 såddes de första fröna till detta när styrande i Moskva beslöt att använda floderna Syr Darya och Amu Darya till bevattning av stora bomullsplanteringar för landets textilindustri. Vid den tiden strömmade 65 miljarder kubikmeter vatten ut i Aralsjön varje år. 2008 var flödet nere på 1,5 miljarder kubikmeter.

North Aral Sea 2000 and 2011” by SibomOwn work, снимки NASA [1],[2]. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Commons.
Aralsjön har minskat i storlek i takt med att vattenavledningen uppströms har ökat och med minskad storlek och vattenmängd har saltkoncentrationen ökat. Det har lett till att all(?) fisk har dött och den tidigare fiskindustrin som producerade 50000 ton fisk- och skaldjur årligen helt har upphört.

Sen flera år tillbaka blåser vindarna över den torra havsbottnen och sprider salthaltig jord över närliggande åkermark och gör den mindre produktiv.

Så frågan är hur vi ger vatten till alla när bönderna ständigt förlorar mot städerna? Vad händer när ett land inte längre kan säkerställa vattentillgången till sina bönder och städer? Vad händer då länder uppströms tar allt vatten för de nedströms, hur stor är risken för krig?

Uppdatering:
Amu Darya går delvis genom det som idag är Uzbekistan och bomullsproduktionen fortsätter precis som under Sovjettiden, men enligt uppgift under slavliknande förhållanden. https://www.facebook.com/Inhabitat/posts/10153059701547056

[iframe width=”537″ height=”302″ src=”https://www.youtube.com/embed/uZMU4AfoXX8″ frameborder=”0″ allowfullscreen>]

Källa: Plan B 3.0 – Lester R Brown (Earth Policy Institute)


Featured image: By Arian Zwegers (Moynaq, Aral Sea  Uploaded by russavia) [CC BY 2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

Värmen är inte mitt fel!

Det finns de som hävdar att vi inte har någon global uppvärmning, att människan inte har del i den temperaturökning som sker, utan att det är helt naturliga orsaker. För mig är det egoistiskt och inte hållbart.

Faktum kvarstår att sedan 1880 och fram till mitten av 00-talet ökade jordens medeltemperatur med 1˚C och 7 av de varmaste åren var under de senaste 9 åren. Korrelationen finns där. Kausaliteten är lite mer tveksam.

Bild: DonkeyHotey/Creative Commons

Konsekvenserna är bland annat att glaciärisarna smälter, spannmålsskördar minskar eller stannar av helt, vattentemperaturer stiger och fiskar får svårt att fortplanta sig i floderna, stormar blir kraftigare, precis som skogsbränder, det snöar mindre (glaciärer byggs inte upp igen) och regnar mer (översvämningar och erosion).

1˚C högre temperatur kan minska skördarna av majs, vete och ris med upp till 10% och 2˚C med mellan 35-60%. Detta till följd av växternas egna skyddsmekanismer mot värme och torka men också pollinerarnas minskade aktivitet.

Detta låter inte särskilt bra med tanke på att ”overshoot day” i år var redan i mitten av augusti.

Alla stora floder utnyttjas för bevattning av flera miljarder människor runt om i världen. Ganges i Indien och Bangladesh drygt 400M människor, Gula floden och Yangtze i Kina mer än 500M, Indus i Indien och Pakistan 200M, Brahmaputra i Bangladeshm Mekongfloden påverkar Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam.

Mount Kenya har tappat 7 av sina 18 glaciärer och gjort flera lokala floder till torra säsongsfloder och gjort att över 2M människor hamnar i konflikt om vatten under torrperioderna.

Perus huvudstad Lima hamnar i akut vattenbrist om Andernas glaciärer smälter bort.

Coloradofloden rinner uppe Klippiga bergen och tillsammans med flöden från Sierra Nevada bevattnar den Kalifornien och delar av världen frukt- och grönsaksproduktion.

Jag vet inte hur ni känner, men är det inte dags att sluta chansa och fundera på hur vi kan hjälpa till att fixa det här?

Halmstadborna slänger väldigt mycket skräp jämfört med andra hallänningar och svenskar. Ska vi verkligen behöva göra det?
Kan vi se till att inte ta bilen överallt utan cykla eller åka kollektivt istället, även om det blir lite krångligt?


Källa: Plan B 3.0 – Lester R Brown (Earth Policy Insitute)

En hållbar framtid

Jag läser lite om utvecklingen i världen och hur vi har det med jordens resurser, bland annat i Plan B 3.0.

I år hade vi gjort slut på jordens resurser 13 augusti och lever sedan dess på ”kredit”.

Om varje kines 2030 spenderar sin inkomst på samma sätt som en amerikan gjorde 2007/08 så:

  • kommer Kina behöva dubbelt så mycket papper som producerades i hela världen 07/08
  • kommer de ensamt ha 240 miljoner fler bilar än som fanns totalt i världen 07/08 dvs 1,1 miljard resp 860 miljoner
  • för att serva alla bilar behöver Kina asfaltera en lika stor yta som det 07/08 planterades ris på
  • behöver Kina 98 miljoner tunnor olja per dag när hela produktionen 07/08 var 86 miljoner per dag och kanske aldrig blir högre

Då har vi inte räknat Indien, som kanske blir ännu större, eller de andra utvecklingsländerna runt om i världen.

Känns det hållbart?

Nudging – en vänskaplig knuff till rätt beslut

Slutet på avsnittet jag skrev om igår var inte sämre än början. Jag är verkligen intresserad av beteendevetenskap, varför vi gör som vi gör och hur vi kan styra eller ändra vårt beteende. Det är därför intressant hur beteendevetenskaplig forskning kan hjälpa oss att göra hållbara val.

I avsnittet hör vi om en dansk kommun upplevde problem med nedskräpning. De klistrade gröna fotsteg på trottoaren på väg mot papperskorgarna vilket minskade nedskräpningen med 46%.

Vidare hör vi om en hotellkedja i Sverige där man ville minska matsvinnet från bufféerna. Gästerna tog ofta för mycket mat som de inte orkade äta upp utan blev tvungna att slänga. Hotellet beslutade sig för att minska tallriksstorleken lite grann. Gästerna tog då fortfarande full tallrik men upplevde ökad nöjdhet då de blev mätta utan att behöva slänga mat de tagit för mycket. Matsvinnet minskade med 20%.

 

Projekt: Al Gore – The Climate Reality ProjectNudging Sweden, iNudgeyou
Artiklar: Nudging är bättre än piska och morot, Välj rätt – knuff i miljöriktning

Har vi verkligen tekniken för att nå klimatmålen?

Jag sitter (som vanligt) och lyssnar på en podcast. Den här gången är det Sveriges Radios miljöprogram Klotet i P1 som når mina trumhinnor och tolkas av hjärnans alla funktioner till ofärdiga tankar och åsikter.

I skrivande stund har jag inte lyssnat färdigt på programmet och just nu börjar den delen som avsnittets titel beskriver. Mina tankar dyker alltså upp tidigt, redan under avsnittets första 15 minuter och dessa minuter handlar om hur vi ska nå klimatmålen.

Det som under inledande halvan av programmet gör mig lite fundersam är att både IPCC (Intergovernal Panel of Climate Change) och IEA (International Energy Agency) verkar tycka att CCS (Carbon Capture and Storage)  är en bra idé.

 

Eftersom jag varken är forskare eller på annat sätt expert på området, utan bara en medborgare i en tyckokrati, kan man ju fråga sig vad mina åsikter egentligen spelar för roll. Jag tycker ändå att sättet som CCS-användningen beskrivs på verkar vara att skjuta problemet framför sig.

Att fortsätta konsumera på samma sätt och frigöra en massa koldioxid och blunda för det genom att skjuta ner överskottet i porösa bergarter känns inte hållbart. Att vi däremot satsar på att minska koldioxidutsläppen genom gröna energikällor och samtidigt kanske minskar överskottet i atmosfären som kommit från förbränning av miljontals år gamla växtdelar är delvis en annan sak.

Vi bör alltså minska vårt beroende av koldioxidbaserad energi och försöka reparera de skador vi redan har orsakat vår jord.