Ännu en vän har gått bort

Vännen kom aldrig tillbaka. I måndags gick han bort.

Idag fick jag meddelandet att ännu en vän och kollega har gått bort, alldeles för tidigt.

Det har bara gått fyra månader sen senast.

Magnus – hoppas du har fått ro och kan skåda ut i rymden efter liv, SETI@home.

Gör det ni älskar att göra. Var med dem ni älskar att vara med. Strunt i normer och förväntningar. Annars kan det vara för sent.

Jag gör inte det själv riktigt, men en del onödigt har jag slutat göra.

Kära farfar

FarfarIdag är det precis ett år sedan vi träffades. Det var i februari förra året vi tog avsked och du lämnade jordelivet efter ett långt och så vitt jag vet, varierande liv.

När jag tänker på dig blir jag tårögd och rörd. Jag ser mig själv som typen som inte visar känslor utåt särskilt ofta men när de väl kommer till ytan blir det lite mer på en gång.

Året som har gått har jag ägnat åt att göra saker jag vill. Jag har funderat över vad som egentligen betyder något och vad jag vill göra med tiden jag har framför mig. Det har väl gått både bra och dåligt men jag har i alla fall ägnat mig studier inom klimat och journalistik. Nu är frågan vad som händer framöver.

Jag undrar också vad alla andra vill göra med sin framtid?

 

Läs också farfars egna livskrönika

Recept för inkokta gurkor

Emellanåt är det bra att rensa mejlboxen. I det här fallet hittade jag ett par av min farfars gamla recept jag fått tillskickat mig.

http://www.dansukker.se/se/inspiration/aret-runt/sommar/inlagda-sommargronsaker.aspx
Bild: Dansukker

5 st stora vita gurkor
3 l vatten
1 msk salt

Till lagen:
1,5 l ättika
800 g socker
1 tsk muskotblomma
1 tsk hel ingefära
1 tsk hel vitpeppar
3 bitar kanel

Gurkorna skalas och skäras itu på längden. Uttages med en sked varefter de skäras i mindre bitar som förvällas i kokande vatten några minuter. Låt dem ej koka för länge i vilket fall de blir för lösa utan tag upp dem ganska snart och lägg på en ren handduk att avrinna.

De läggas sedan i en kruka (Höganäs). Lagen kokas till den får kryddsmak och silas varm över gurkorna. Kryddorna bör vara insydda i en påse av tunt gastyg så att de lätt tagas undan från lagen innan densamma slås över.

Krukan övertäckas t.ex. med handduk och tallrik för att stå 3-4 dagar då lagen avhällas och hopkokas på nytt ett par minuter med kryddorna.

Så förfaras 2-3 ggr eller till dess att man ser att lagen ej mera uttunnas av fuktigheten av gurkorna.

Erik

Årskrönika 2015

Det gångna året skiljde sig en hel del från tidigare års rätt lugna rytm. 2015 innehöll både djupare dalar och högre toppar än på länge.

FarfarI februari blev min farfar sämre efter ett antal förkylningar och till slut orkade inte hjärtat med längre och hans tid i livet var över. Det var tungt. Mycket tungt. Jag var där när han tog sitt sista andetag och det är jag väldigt glad över idag.

Undrar hur det var att växa upp i 20- och 30-talets Sverige? Lite fick man lära sig i årets julkalender men farfar hjälpte mig också med en uppsats i högstadiet och den finns nu här på bloggen.

Det var kanske farfars bortgång som fick mig att ta det slutliga steget – det till tjänstledighet från jobbet och studier inom ”Journalistik, medier och kommunikation” samt ”Klimatförändringar, jordens resurser och samhället”. Två kurser som jag har ägnat min mesta tid åt under hösten och som i skrivande stund är inne i sina slutskeden. Mina alster inom journalistiken och klimatfrågorna finns givetvis att läsa.

BST2016_resized2015 vår året då storebror fyllde 50 år och vi hade några riktigt trevliga dagar på ett soligt men blåsigt Öland.

Det var också året då jag lite mer på allvar tog upp MTB-cyklingen igen och tog mig runt en extremt blöt och lerig Bockstenstur, 10 mil på 7,5 timmar.

Studierna fortsätter med mer journalistik nu under våren och jag kommer även framöver att kunna spendera min tid helt på egna villkor. Det innebär att jag har större frihet att göra det jag vill och brinner för. Exakt vad det blir återstår att se.

Nu kör vi in i 2016!

Att fortsätta framåt eller välja annan väg?

Idag är sista dagen innan jag tar av på en ny väg i livet.

På måndag börjar nämligen 9 månaders tjänstledighet och jag vet ännu inte vart det slutar. Jag har ingen slutdestination klar utan det blir en resa åt det håll som lockar mest och just nu är det studier inom media och kommunikation.

Det här blir riktigt spännande och det brukar ju vara de uteblivna valen man ångrar mest.

Min farfar

Texten är nedskriven av ”gubben” själv under hösten 1987 eller våren 1988 och var ursprungligen tänkt att vara en intervju gjord av mig som en del av Barnkunskapen i årskurs 8 på Paradisskolan i Nybro.

Anledningen till att jag väljer att publicera texten är att min farfar gick bort i mars 2015. Efter att ha trillat i hemmet och brutit lårbenet fick han spendera sitt sista år på äldreboendet Berga Backe där han även drog sitt sista andetag. Jag var där.

Det här är historien om en pojke från småländska Läckeby som växte upp under tidigt 1900-tal och sedermera blev min farfar.

Första delen           Andra delen

Foto 2015-03-16 22 04 11

Andra delen

Vid sju års ålder börjades skolan som var belägen ca 7 km från hemmet. Lektionen börjar kl 08.00 på morgonen och slutade omkring kl 15.00. Cykel fanns inte utan det var till att promenera de 7 km till och från skolan medhavande ett par smörgåsar och en liten flaska mjölk lindad i tidningspapper för kylans skull. Allt förvarades i unikabox eller ryggsäck.

Varje dag var det läxläsning vid hemkomst. Bibel och psalmbok var ett måste att kunna. Vissa dagar i klass 4-6 förekom träslöjd 2 timmar i veckan. Lärarna var stränga då de t.o.m. på rasterna gick runt och höll uppsikt över samtliga ungar och om någon gjort fuffens blev det örfilar och kvarsittning efter skolans slut.

Söndagar och sommarlov var de tider som ägnades åt lite fritid med lek i skog och mark, fiske i närliggande vattendrag, bärplockning m.m. Plocka bär fick göras inte endast i skog utan även i träd på eftersommaren. S.k. svarta moreller kunde man plocka i 5 lit krukor för 5 öre st/kruka. Kyrkbesök gjordes sällan men i varje fall minst varje julotta. Till kyrka och skola kunde vara jobbigt att gå på vintertid med dåligt öppnade vägar och mycket snö. Snöröjning gjordes med träplogar som drogs av ett par hästar. Det var svårt för barnen då t.ex. skidor saknades.

Skoltiden varade under sex (6) klasser, fortsättningsskola 2 terminer samt konfirmation. De två sistnämnda utfördes parallellt med varandra. Efter avslutad skolgång vid ca 12 års ålder var det dags att söka sitt eget uppehälle. Under konfirmationstiden var den första anställningen stalldräng med arbete på gården kl 05.00 -19.00 på de läsfria dagarna. Bostaden då blev ett iordningställt rum i ett uthus.

Det var inte bättre förrDessbättre har dessa tider runnit undan och dagens ungdom kan aldrig tänka sig ett sådant dåtida förhållande.

Första delen

”Gubben” föddes 1922 i en liten stuga om innehöll ett något större rum samt ett lite rum, en så kallad kammare, samt ett kök. Huset var gammalt och byggt av liggande timmer tätat med mossa och utvändigt klätt med stående brädor. Det fanns ingen veranda eller köksfarstu utan dörr till ex.v. köket öppnades rakt ut i det fria.

Husets fastighet hade en markyta som var ca 4 tunnland eller 2 ha. Brunn saknades. Uthus fanns med plats för en ko, en gris samt några höns. Uthus och ”utedass” var beläget ca 100 meter från huset. En jordkällare för rotfrukter och saltfläsk var byggd under uthusets ena gavel. För att rotfrukter inte skulle förstöras av kyla vintertid fanns plats för halm och hö. Fodret var också inrymt i ”logen” intill samt över ladugården. Utrymmet över kallades ”slindret”.

Boningshuset som var helt omodernt byggdes om 1935 med installation av el och vatten (handpump) samt ”slask” till avlopp i s.k. tvåkammarbrunn. Under uppväxttiden 0-6 år var bekymmersamma med t.ex. värme från en öppen spis i rum samt vedspis i kök. I kök fanns också en stor bakugn för storbak av bröd. Den kunde mycket sällan utnyttjas då mjöl saknades på grund av fattigdom. Ljuset i rummen kom under mörker från lampor med fotogen eller karbid. Något stearinljus förekom också.

Föräldrarna som var fattiga hade mycket få ägodelar och kläder. Fadern arbetade som skogsarbetare och ofta som jordbruksarbetare. Modern var behjälplig vid böndernas storkalas, potatisplockning, tvätt m.m. Vad gällde mat försökte man nog att hålla både god kvalitet och smak. Potatis var huvudingrediensen. Ofta var det storsill s.k. spickesill som ingick i rätten. Vid stekning av fläsk tilldelades för barnen endast varsin bit. Söndagar var det högtid där någon större köttbit serverades. Frukost var alltid välling kokt på gryn gjorda av egna potatis.

Andra delen

Hjälp till ett pris eller den falska fågelmataren

Sitter och tittar lite avundsjukt på grannens fågelbord som har flera domherrar på besök. Där har alltid varit bättre. Ända tills idag då det går upp för mig. Allt är ett spel för gallerierna. Ett själviskt skådespel.

Åtelbluffen avslöjas när katten kommer utflygande ur busken på jakt efter de två signalröda läckerbitarna på marken.

Måtte fåglarna komma till min inte fullt lika fashionabla men trygga fristad innan det är för sent. Här är än så länge gott om plats för alla.