Listor som visar inflytande – bra eller inte?

När jag idag gick igenom mitt Twitter-flöde med Sveriges riksdagspolitiker stötte jag på följande tweet av SDs Kent Ekeroth.

20120418-231301.jpg

Eftersom jag ofta vill ifrågasätta saker som verkar tveksamma stöter jag mer än gärna på uttalanden från denne man. Jag har vid några tillfällen bett att få förklarat vad han menar men har aldrig fått något svar. Jag bestämde mig nu för att söka vidare lite granna.

Till en början förfasades jag över hur en politiker som aldrig svarar på tilltal och endast följer 7 personer på Twitter kan hamna på 20 plats över landets mest digitalt inflytelserika. Jag följde länken för att läsa mer och kunde snabbt se följande:

20120418-232154.jpg

För att jämföra med mig själv så har jag enligt Klout faktiskt större inflytande än Kent.

20120418-232917.jpg

Vad det säger vet jag inte men jag vill bara säga att dessa listor ger en skev bild av inflytande och makt. Tänk på vad ni hör och läser och rösta på mig i nästa val!

Edit 120419:
Jag har faktiskt fått svar på en tweet som jag skickade och det är värt att lyfta fram

Nu väntar jag på eventuellt nytt svar på mina kommentarer. Självklart blev det sådana eftersom jag klart och tydligt buntas ihop med de som slänger sig med floskler.

Det är vår men Sverige har blivit kallt

Nästan varje dag läser jag om våld och terrorism och följer ofta diskussionerna kring det. För mig är det uppenbart att samhället är på gång att bli kallare och råare och ibland känns det jobbigt. Som nu.

Ikväll har jag läst en artikel av Göran Greider med titeln Terrorismen måste både fördömas och analyseras. Jag tycker Göran gör en nykter analys av läget då han tror att orsaken till det ökande våldet inte är en utan flera. Dessvärre är det alldeles för få som vågar, vill eller kan resonera med honom. Ett exempel kan ses bland de första kommentarerna.

Om man nämner ett ord som Islamofobi, vet du vad detta betyder Göran? Fobi är en rädsla. Vi västerlänningar har bättre utbildning än så, förhoppningsvis. Jag är inte ett dugg rädd för Islam. Jag tycker den är en rasistisk, kvinnoförnedrande, homohatande och direkt människofientlig bakåtsträvande. Denna ideologi hyllas och skyddas av alla partierna i det nya socialist koperativet 7 klövern.

Jag respekterar detta till stora delar eftersom det uttrycks en åsikt och rätten att få göra det är oerhört viktig. Tyvärr avslutas det hela riktigt tråkigt och all min respekt är som bortblåst.

Nyanser efterlyses
Jag har läst väldigt många inlägg och kommentarer med den typen av språk och retorik och inte en enda av dem leder vidare utan skribenten ser ofta sig själv som den som ser sanningen och ser alla andra som motståndare. Det går liksom inte att diskutera. Så är det bara. Vänta får ni se. Om det inte är för sent.

Jag efterlyser helt enkelt de personer som har åsikter men som är beredda att diskutera, som har förmågan att lyssna utan att sätta en stämpel på mig och ha en förutfattad mening av vad jag tycker.

På nykter konferens – en sorts berusning

I lördags var jag på min första knytkonferens någonsin. Sobra|Tankar var i första hand för medlemmar i IOGT men jag blev lite speciellt inbjuden då jag inte är inte medlem. Jag är inte ens nykterist, inte helt. Inte ännu. Men man vet aldrig.

Det är i alla fall det där med medlemskap som jag tänkte beröra lite här och nu.

Jag vet egentligen inte så mycket om IOGT men jag har under det gångna året tagit del av en del information jag fått i form av länkar och tidningsartiklar och även delat detta vidare när jag känt att jag står bakom det. Med detta som grund såg jag mitt deltagande på knytkonferensen som ett fantastiskt tillfälle att träffa nya människor och höra om saker jag nog aldrig skulle göra annars. Jag hade därför inte förberett mig något speciellt och visste egentligen inte mer om de olika passen än rubrikerna när jag stegade in i lokalen på Muraregatan.

Är många medlemmar det viktigaste?

Det var faktiskt redan under det första passet med Ulf Johansson där han pratade om Mål- och verksamhetsinriktning som jag började fundera. Tyvärr var passet för kort så jag hann inte riktigt tänka färdigt och säga något innan det var slut. Mitt andra pass blev det, där Sören Fohlström pratade om Växa som förening – Värvarpool och medlemskapsteori, och det förstärkte de funderingar som börjat gro under det tidigare passet. Båda pratade om hur man ska locka medlemmar att engagera sig mer och hur man ska värva nya medlemmar. De ville hitta nya vägar, nya lösningar men visste inte riktigt hur. Det är samma problem som alla föreningar jobbar med.

Det jag reagerade mest på att det var så stort fokus på att värva nya medlemmar och försöka hitta på meningsfulla aktiviteter till dessa så att de vill stanna kvar och gärna göra något i föreningens namn. Jag blev dock snabbt införstådd med att det krävs ett stort antal medlemmar för att man ska kunna behålla sin position som remissinstans i det stora antal frågor som är fallet idag. Det är full förståeligt. Jag fick ändå en känsla av att det nästan var lite skygglappar på.

Stöd utan medlemskap

Jag är inte nykterist och jag är inte medlem. Frågan är om jag någonsin kommer att bli medlem. Det betyder inte att jag inte delar vissa värderingar av de som IOGT står för och jobbar med och mot. Jag är inte heller medlem i Svenska kyrkan, men jag delar även här en stor del av de humanistiska värderingar de står för och den hjälpverksamhet de utför är i många avseenden fantastisk. Samma sak gäller inom politiken. Hur många drar sig för att bli medlem i ett parti på grund av att de känner att de ”måste” ha samma uppfattning i alla frågor för att kunna det?

Jag menar att det är dags att tänka på medlemskap på ett nytt sätt. Jag tror att ideellt engagemang har förändrats över generationerna. Mina far- och morföräldrar var medlemmar i föreningar och partier på livstid och delade värderingarna med sina föreningsfränder i vått och torrt. Så är det inte längre, inte i samma utsträckning. Datoriseringen av samhället i kombination med en ökad individualisering av detsamma gör att det gemensamma inte är lika i ropet längre. Ändå finns det mycket energi och engagemang hos människor som vill vara med och förändra och påverka men som inte är beredda att bli medlemmar. Det nya medlemskapet bör anpassas till detta.

Sociala medier som verktyg

Jag skulle aldrig sitta och skriva detta om jag inte tagit del av den information jag gjort eller använt de verktyg jag gör. Datoriseringen och de sociala medierna medför fantastiska möjligheter att ta del av information på sätt som inte var möjliga för tio år sen. Jag delar med glädje saker från olika föreningar, medier och källor som är egentligen bara har en sak gemensamt – de intresserar mig och gör mig engagerad. Jag är inte medlem men hjälper ändå till att sprida flera föreningars budskap och jag engagerar mig i sakfrågor.

Att få fler att ta efter Christian Dahlqvist, Johnny Mostacero och Oskar Jalkevik, när de bloggar, delar, diskuterar, filmar och twittrar om både ditten och datten gör att många frågor avdramatiseras, det blir inte lika avslöjande att prata till exempel nykterhet. Det gör att  ännu fler kommer göra det. Såna som jag. Potentiella medlemmar. Nyktra. Det bör tas med i planen.