Hela världens retrospektiv

För mig som jobbar med agil utveckling är små förändringar och förbättringar bokstavligt talat vardagsmat. Var tredje vecka genomförs retrospektiv där det utvärderas och små förändringar görs.

Imorgon är det dags för hela världens retrospektiv och det gångna året ska nagelfaras och nya löften om förändringar avges. Löften som alltför ofta bryts och förändringar som alltför ofta aldrig blir verklighet.

Skillnaden är ca 14 gånger. 52 veckor mot mina 3. Förändringarna kanske också är 14 gånger större och därmed ogenomförbara.

Så varför vänta med utvärdering, retrospektiv och förändring till en gång varje år?
Börja nu! Gör det varje vecka. Och börja med nåt litet. Det blir mycket lättare då.

Gott nytt år och god ny förändring!

Räven

Det är vår och tidig morgon. Jag sitter i bilen på vägen till jobbet och störs plötsligt av något som fladdrar till i backspegeln. Jag vrider den för att se efter vad det är.

Bakom mig sträcker en räv fram sitt huvud och tittar underfundigt på mig. Efter en kort sekund öppnar den munnen och säger: ”Jag är räven bakom ditt öra.”

”Jag anade det”, svarar jag och kör vidare.

Konsten att hålla ett nyårslöfte

Har du någon gång avlagt ett nyårslöfte och sedan inte hålla det? Varför avlägger vi dem? Är vi missnöjda med något och vill ändra på det? Och varför blir det inget av det?

Många av oss har avlagt nyårslöften som innebär bot och bättring, ofta handlar det om något vi skulle vilja göra annorlunda, men av någon anledning slutar vi ofta efter ett tag och faller tillbaka i gamla mönster och vanor. Varför blir det egentligen så?

Ofta handlar det om att vårt mål är stort och att vi försöker ta ett stort steg dit och det är svårt, övermäktigt och känns nästan omöjligt och det är därför vi så sällan lyckas.

Knepet är att börja med något litet, ändra på en sak, en vana. När mönstret är ändrat och en ny vana är inlärd blir nästa förändring mycket lättare och rätt snart är en nya livsstil ett faktum. Det finns några bra saker att göra för att underlätta ytterligare. Prata om det! Prata med vänner och bekanta, med släkt och andra i liknande situation. Publicera på nätet i ljud och bild. Var stolt och visa vad du gör. Det påverkar.

Och framför allt – vänta inte till nyår med att avge löftet – börja nu!

Drömmen om framtiden

Jag drömmer.

Jag drömmer att jag reser i tiden och jag reser inte bakåt för att göra annorlunda, utan jag reser framåt. Framåt förbi konsekvenserna.

Runt om mig ser jag människor och hur deras utveckling i tidsrummet medan jag passerar. Jag ser skogar växa. Jag ser att fabriker slutar ryka. Jag ser att flygplan slutar flyga och att bilar slutar köra. Jag ser också allt färre människor. Efter ett tag ser jag inga människor alls och märker att jag är på väg att stanna.

Himlen är klar och luften är ren och djur är inte alls sällsynta där i framtiden. Jag rör mig sakta framåt och förundras över den vackra naturen och alla vidunderliga vyer och mångfalden av djur. Jag stannar upp och tittar på marken. Där är något som väcker mitt intresse. Jag böjer mig ner och börjar gräva. Jag gräver efter spår. Jag når till berget och på något sätt lyckas jag flytta berg med mina bara händer. Så ser jag det. Stora rör. Det är många. I koppar och betong. Jag kliver upp ur hålet. Då ser något i den stora jordhögen vid sidan.

Jag ser lämningar från Antropocen. Människans tidsålder. Jag ser ord som hållbarhet, miljö och tillväxt. Jag ser också uttjänt kärnbränsle och små klisteretiketter med I love Eco. Jag slås av hur korkade de måste ha varit de där människorna. Och att jag är en av dem.

Hur dum är jag egentligen?