Konsument – bra eller paria

Som konsument förvandlas jag till något moraliskt förkastligt så fort jag vill bestämma när och var jag ska delta i spridandet av något varumärke.

Jag läser lite om så kallad mediekonvergens och snuddar lite på immateriella rättigheter och intellektuell egendom. Jag tycker Jenkins beskriver mediebolagens inställning rätt väl:

<img class="alignright size-full wp-image-1347" src="http://blogg.sandlyckan.se/wp-content/uploads/2015/10/Jenkins2712-1-1.jpg" alt="Jenkins2712" width="150" height="238" />
Henry Jenkins (2012)

Under de senaste decennierna har bolagen försökt marknadsföra sina varumärken så att konsumenterna blir de som sprider deras marknadsföringsbudskap.

Marknadsförarna har förvandlat våra barn till levande reklamtavlor – de bär tröjor med logotyper, syr fast märken på sina väskor, sätter klistermärken på sina skåp i skolan och hänger affischer i sina run, men de får inte under några omständigheter publicera något av detta på sina hemsidor.

På något sätt förvandlas konsumenternas aktiva deltagande i spridandet av varumärken till något moraliskt förkastligt och ett hot mot branschens ekonomiska välbefinnande så fort konsumenterna själva vill bestämma när och var de tänker visa de aktuella bilderna

Mediebolagen har i alla tider varit rädda för att inte få betalt för sina produkter. Redan innan internet förekom kopieringar men inte i samma utsträckning och möjligheterna att spåra förövarna var också begränsade.

Nu är frågan när mediebolagen på allvar ska gå från att bevaka kortsiktiga vinstintressen till att bejaka engagerade fans och se att de bidrar mer som annonsörer än de kostar?


Referens:

Jenkins, Henry (2012): ”Konvergenskulturen: där nya och gamla medier kolliderar”, Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.