Ungdomsjobb

Sitter och läser i fatt bland alla mina sparade tidningar och hittar en intressant artikel i nr 13 av Dagens Samhälle som utkom i början av april. Nytt recept mot ungas arbetslöshet.

I ingressen står följande

Ungdomsjobb Sänkta ingångslöner eller mer utbildning. Rikspolitiker strider om bästa medicinen mot ungdomsarbetslösheten.

Motståndarna till sänkta ingångslöner menar att det kommer att leda till en mer generell lönedumpning. Företrädarna påstår att det inte handlar om att sänka lönerna för de som redan jobbar utan tanken är att de låga lönerna ska höjas så fort de unga anställda har blivit varma i kläderna och fått erfarenhet. Förhoppningsvis blir det så, men jag tror ändå att risken finns att löner sjunker på längre sikt.

Som alternativ vill oppositionen se utbildning av unga. Utbildning som gör dem mer anställningsbara. Tanken är god. De som står längst ifrån arbetsmarknaden kan mycket väl utgöras av människor som inte har någon högre utbildning eller har fel utbildning jämfört med de jobb som finns på arbetsmarknaden. Men långt ifrån alla vill anställa en oerfaren, nyutbildad.

Erfarenhet från arbetslivet blir allt viktigare och både regeringen och oppositionen har sina olika förslag på hur det ska ordnas med praktik. Jag vet inte vilken metod som är bäst.

Bild av pixteca Creative Commons BY-NC

Det är ett känt faktum att en nyutexaminerad eller nyutbildad och nyligen anställd person i större utsträckning gör fel på jobbat än vad en erfaren kollega gör. Dessa fel kostar arbetsgivaren pengar i form av förstört material, extra tid, sura kunder, ökad intern utbildning eller annat. Erfarenheten är därför en av de viktigaste delarna av alla.

I artikeln i Dagens Samhälle skriver Jonas Olofsson, forskare från Umeå

Enbart mer resurser till skolan eller en ensidig satsning på praktikjobb och sänkta ingångslöner hjälper inte.

Jag är beredd att hålla med. Dock tror att det finns en viss poäng med att sänka arbetsgivarens kostnader för nyanställda utan erfarenhet och rent av finansiera det genom att öka kostnaden för de erfarna lite granna. De förra har, som jag nämnt tidigare, andra merkostnader än de senare, som i stället har högre kostnad i form av lönenivån. En sådan omfördelning kan ses som solidarisk och kanske rent av självfinansierande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.