Det blev ingen runda. Det blev en runda.

En gång varje helg, med början på nyårsdagen, tar jag fram min mountainbike och ger mig ut på en tur. Vädret och årstiden har tvingat mig till att köra med dubbdäck, på gott och ont. Mest gott, eftersom dubbdäcken ger ett grymt fäste som näst intill minimerar risken för slir och glid.

Idag bjöd vårens första helg på klarblå himmel och 6 plusgrader och väldigt lite vind. Ideala förhållanden för en fantastisk tur. Efter att ha läst på cykelklubbens forum att det planerades en grusvägsrunda valde jag en egen på vägarna runt Åled.

Asfaltsvägarna är snöfria och är inga problem att cykla på, inte ens utan dubbdäck, men när man svänger av från huvudstråken, dit trafiken har varit minst sagt sparsam, blir det värre. Men det är inte isen som är problemet. Inte ens vattnet på isen. Det löser dubbarna tillsammans med de grova däcken. Det är det där mitt emellan is och barmark. Det som kallas slask och lera. Det blir spårigt och lerigt och farten måste hållas låg för att inte inte riskera vält eller dike.

Efter första slingan beslutade jag mig för att bara köra första slingan och strunta i den andra. jag anade vad som skulle möta mig. Så det bidde ingen riktig runda, men det bidde ändå en.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.