Tiggare kan väl ingen vara…

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut och det känns jättebra.

Det är höstlov, barnen är hemma från dagis och skola och pappa är hemma från jobbet. Jag frågade vad barnen ville göra idag om de fick välja och näst efter badhuset och Busfabriken, som jag sa bestämt nej till, valdes bakning som i Sveriges sockerbagare. Vi valde recept, gjorde en inköpslista och gav oss iväg för att införskaffa de saknade ingredienserna till ett blivande mästerverk.

På vägen ut från affären med fulla kassar och avbockad lista fick jag ett infall när jag såg den ensamma mannen sittandes där på de gråa plattorna utanför entrén till butiken. Jag tänkte att nu får bli första gången. ”Vadå?” tänker ni kanske. ”Har han aldrig gett pengar till en tiggare förut?”.

Jag har läst och hört en hel del både vackra och hemska berättelser om tiggare och hur de bemöts och jag förfäras av det hårda och blir smått tårögd av det goda. Jag inser att för att det ska bli någon verklig skillnad behövs aktiva och innerliga beslut och jag tog alltså steget och gick längre än någonsin förut. Jag gav inte bara mina pengar till mannen där på gatan utanför affären, utan jag satte mig också ner framför honom och tittade på honom och började prata med honom. Dessvärre förstod han varken svenska eller engelska och jag förstod att han var från Bulgarien.

När jag åkte iväg med bilen började det regna och mannen packade ihop sina saker för att söka skydd undan regnet, men han var glad och vinkade när vi for iväg. Det var ett skönt steg att ta.

Min fråga är – åt vilket håll väljer ni att ta steget?

2 reaktioner till “Tiggare kan väl ingen vara…”

  1. Precis som du har jag funderat en hel del på detta. Genom ett projektarbete i skolan har jag nu läst massor av olika texter och ifrån olika sammanhang.
    Min uppfattning är att: om jag ger till tiggaren som finns nära i min omgivning så gör jag en skillnad. Skillnad för en enskild person. Jag påverkar inte den stora bilden. Där tex Rumänska staten inte verkar ta det ansvar jag anser att de bör göra för sina medborgare. Hur jag kan göra skillnad även där vet jag ännu inte. Jag vet bara att det känns bättre att göra någonting än ingenting alls.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.