Slopad värnskatt – vad innebär det egentligen?

Jag sitter och läser Caroline Szybers inlägg i debatten kring att slopa värnskatten, skatten som höginkomsttagare tycker illa om för den gör att de inte vill jobba mer då det inte lönar sig. Redan 4 maj skrev Skattebetalarnas Föreningen en debattartikel på SvD Brännpunkt i ämnet.

Vad handlar då allt om? Jag har i ärlighetens namn inte riktigt koll på det och jag inbillar mig att det beror på att jag har svårt att sätta mig in i de situationer som används som exempel när man försöker beskriva värnskattens konsekvenser. Till att börja med finns det enligt Skatteverket två så kallade skiktgränser för betalning av statlig inkomstskatt. Den första går vid en årsinkomst på 383 000 kronor och medför en 20 procentig beskattning på belopp över gränsen och den andra ligger på 583 400 kronor och ger ytterligare skatt på 5 procent. Det är dessa 5 procent som kallas värnskatt.

Att jag har svårt att sätta mig in i situationerna som ges av Caroline och Skattebetalarna beror delvis på att det handlar om inkomstnivåer som ligger högt över medelinkomsten i Sverige, ja, till och med en bra bit högre än vad 90 procent av Sveriges befolkning tjänar. Hos SCB kan man hämta information om hushållens inkomster för året 2009 och för hela riket kan man läsa att 90 procent av alla tjänar 429 881 kronor för åldrar 20 år och äldre. I många storstadskommuner ligger inkomsterna betydligt högre ex.v. Nacka 617 552 kronor. Runt Göteborg och Malmö finns liknande siffror vilket är fullt naturligt.

En annan anledning till att jag har svårt att förstå är att jag personligen inte ser lägre skatt som en motivering till att jobba mer. Jag jobbar hellre mindre eftersom jag då får samma peng för mindre jobb.

De som debatterar för slopad värnskatt siktar också in sig på experter och företagare. Experter behövs och får bra betalt men de vill inte jobba mer för de får inte betalt pga höga skatter. Företagare på dessa inkomstnivåer behöver kanske inte jobba mer men de vill heller kanske inte göra det pga samma skäl.

Det finns dock ett begripligt exempel i de rapporter jag har läst är från proffsboxningen i USA i mitten av 1900-talet. Då var marginaleffekterna så stora att upp mot 90 av inkomsten gick åt i skatt och det var anledningen till att Ingemar Johansson och Floyd Patterson möttes tre gånger under tre på varandra följande år (1959-1961). Hade de mötts mer än en gång under samma år hade de förlorat nästan hela betalningen för andra matchen. Tänk om skatterna hade varit lägre då hade dessa båda herrar kanske mötts fler gånger vilket hade gett mycket större intäkter till staten i form av skatter.

Jag betonar det igen, jag har svårt att se sambanden eller känna ett riktigt engagemang då det berör så liten del av befolkningen. Vi får väl se vad som händer och det ska bli intressant att läsa om vad konsekvenserna blev av en eventuellt slopad värnskatt.

Avslutningsvis lite kuriosa från några rapporter…

I rapporten från Skattebetalarnas Förening kan man läsa:

Av 100 kronor går först 20 kronor till moms. Sedan går ytterligare 19 kronor i arbetsgivaravgift/egenavgift. Givet en genomsnittlig kommunalskatt på 32 procent samt statlig skatt inklusive värnskatt på ytterligare 25 procent, går sedan 35 av 61 kvarvarande kronor i inkomstskatt. Av 100 kronor kvarstår 26 kronor medan 74 kronor på olika sätt gått till Skatteverket.

Skattebetalarnas Förening har även skrivit ”Det är dynamiken, dumbom!” om dynamiska effekter av sänkta skatter.

Läs även andra bloggar om: , ,

Semester – politiklös tid

Har hela Sverige stannat politiskt sett? Jag tror banne mig det.

Traditionellt sett lever politikerna och partierna frånskilda övriga medborgare fram till ungefär en månad innan valet och då sätter de igång och presenterar och debatterar sinsemellan med förhoppningen att de ska få våra röster. Demokratiskt? Inte just det, men man luras lätt att tro det och det får stor plats i media.

När valet väl är avgjort ska regeringsbildning ske,  nya ministrar, departement och utskottsplatser ska skapas och tillsättas. Vid enstaka tillfällen ska även ett eller flera partier analysera eller stuva om på grund av valresultatet. Även dessa delar får stor plats i rapporteringen.

Tiden går och ibland är det fullt upp ända till Almedalsveckan då allt kulminerar och nästan inget annat verkar hända. Anti-klimax blir när veckan är slut och ALLA går på semester. Där är vi nu.

En intensiv höst, mycket har hänt under våren och sommaren har börjat gotländskt. Ett perfekt tillfälle för politikerna att gå tillbaka till vardagslunken och strunta i oss andra i dryga 2 år och göra oss varse det kommande valet genom en partiledardebatt.

Jag längtar faktiskt till hösten och Centerpartiets kongress i Åre. Utan den skulle nog insomnandet bli ett faktum. Nu finns det åtminstone en chans till fortsatta politiska diskussioner och en ny uppgradering av politiken, en version närmare 2.0.

Sveriges öppnaste parti – tomt snack eller fullaste allvar

Efter att det igår avslöjades att en moderat politiker i Farsta fått sin blogg nedstängd av vad som antas vara ”högre” moderater har diskussionerna kring öppenhet, transparens och den nya politiken, 2.0, tagit fart ordentligt.

Den som var först ut med uppgifterna igår var Mikael Persson, @mikaelpersson, genom att skicka ett meddelande på Twitter. Efter en kortare diskussion med bl.a. mig skrev han ett blogginlägg om hela händelsen. En av de andra som var med i Twitter-diskussionen var Björn Nilsson, @beelzebjorn, som också gjorde en klok kommentar på sin blogg.

Varför tar jag upp det här? Jo, Solnas C-märkta kommunalråd Magnus Andersson skrev igår om Centerpartiet som Sveriges öppnaste parti i samband med att det nu ska beredas för en ny partiledare i Centerpartiet efter att Maud Olofsson meddelat att hon inte ställer upp till omval på höstens kongress i Åre.

Att vara Sveriges öppnaste parti blir inte lätt.

Professorn i statsvetenskap, Ulf Bjereld skrev redan 14 januari om att Socialdemokraterna måste bli Sveriges öppnaste parti.

Anders Wallner skrev 2 april om sitt arbete som trolig blivande partisekreterare i Svergies öppnaste parti – Miljöpartiet.

Med (minst) två andra partier som aspirerar på titeln som Sveriges öppnaste parti och med den typen av förtroendevalda representanter som bubblade upp till den Moderata ytan igår kommer det att krävas mycket av den organisationen som vill lyckas bli det den strävar efter. Att öka öppenheten i partiet är inget man gör på en eftermiddag eller i en handvändning, inte ens om man som Centerpartiet, innehar platsen som IT-minister.

Det är långt ifrån alla delar av Centerpartiet som över huvud taget vet vad man kan använda sociala medier till och ännu mindre vet vad det innebär och krävs för att ha dem som arbetsredskap. Det funkar nämligen inte att använda ex.v.Twitter eller Facebook som ännu en arena för megafonen. Det skapar bara irritation.

Om Centerpartiet ska lyckas med att bli Sveriges öppnaste parti måste de efter kongressen i höst sätta igång med att sprida kunskapen till alla delar av partiet, alla regioner och kommuner måste få gå utbildningar i hur man använder digitala och sociala medier, och hur man ska hantera representanter som skapar dålig publicitet för partiet. Censur är nämligen inget alternativ för ett öppet parti.

Görs inte detta kommer inte Centerpartiet lyckas. Vare sig att blir Sveriges öppnaste parti eller att hålla sig kvar i riksdagen 2014.

Läs även andra bloggar om: , ,

Twitter och sociala medier – med en nybörjares ögon

Jag hade en tung period på jobbet efter nyår och jag sökte efter distraktion och meningsfullhet – en vitamininjektion. Eftersom jag under längre tid blivit påverkad och upprörd av vad som händer omkring mig i samhället och över hur lite verklighetsförankring det verkar finnas i politik och förvaltning nappade jag fort på tipset om att kombinera sociala medier och politik.

Det var någon gång i början av mars som jag började testa Twitter och 7 mars skrev jag min första tweet. I samma veva beställde jag Brit Stakstons ”Politik 2.0 – konsten att använda sociala medier” i den lokala bokhandeln. Den boken gav mig de första personerna att följa och dessutom inom mitt huvudsakliga intresseområde – politik och samhällsfrågor. Boken är indelad i tre delar, en handbok, framtidsprognoser och politiska testpersoner, kända som okända.

Igår slogs jag plötsligt av tanken, ”har inte Joakim Jardenberg skrivit ett kapitel i boken?”. Jo, det har han, första kapitlet om framtiden och varför tar jag upp det här? Det hela är rätt enkelt.

När jag läste boken för ungefär tre månader sedan hade jag inte en aning om vem denne man var (och inte heller visste jag mycket om de andra i boken men jag har haft många av dem i mitt flöde och deras närvaro, kvalitet, kvantitet och inriktning skiljer sig betänkligt). Jag tyckte att hans kapitel inte var min grej riktigt. Jag läste det, men rankade det inte som ett av de bästa.

Jag kopplade heller aldrig Joakims namn när jag hörde talas om att han skulle komma och föreläsa på Marknadsföreningen i Hallands frukostklubb den 26 maj. Det lät ju intressant, men tyvärr kunde jag inte gå. Hade inte en susning helt enkelt. Inte förrän igår då poletten liksom föll ner. Jag kopplade ihop Joakims föreläsning (som jag sett i efterhand på Bambuser) med vad som stod i boken och insåg att jag håller med om det han pratar. Det här är ”good shit”. Jag har börjat inse vilka starka och driftiga personer det finns där ute och vad en del av dem vill.

Om allt vill sig väl kommer jag att fortsätta twittra, blogga, sprida information och dela upplevelser och erfarenheter med andra via dessa fantastiska sociala medier. Jag tror att detta är framtiden. En bättre framtid.

Som kuriosa kan jag tillägga att jag själv har presterar 1413 tweets så här långt.

Geocaching – min första skattjakt

Efter att ha läst några tidningsartiklar och hört om det på radion fick jag härom dagen upp ögonen för geocaching. Om det är kul och lärorikt för barn i förskoleåldern så passar det nog mig också tänkte jag. Jag fick tips om programvara till telefonen och om några bra cachar i närheten av hemmet. Jag lyckades till och med övertyga den äldsta tösen om att följa med på skattjakt. Allt var klart.

På morgonen ville inte dottern längre. Däremot var den yngsta tjejen väldigt villig att sitta i barnsadeln på cykeln så hon fick följa med istället och vi gav oss iväg efter lite fikapackande och eftersom klockan var mycket började vi med fika nära den första cachen. Den visade sig vara undantagen för underhåll så vi stack till nästa i stället.

Efter en kort stund avbröt vi även den eftersom det inte är lätt att transportera en tvååring i oländig terräng när denna krampaktigt håller i en sugrörsdricka. 25 meter från målet.

Nära nummer tre kom vi till en väldigt brant sluttning vilket inte är optimalt för tvååringen samtidigt som jag ska hålla i GPSen. Avbrott efter en kort stunds letande.

Vi begav oss hem och bytte fordon från cykel till vagn och gav oss iväg mot nummer fyra. Efter en knapp kilometers promenad tog vi av från traktorstigen och kom fram till något riktigt märkligt.

Hela grejen gjorde platsen oerhört olustig och jag fick svårt att koncentrera mig. Efter 20 minuters letande gav jag upp igen. Hem igen och en välbehövlig paus samt inhämtande av tips från @sundhult och igenkännande hälsningar från @stellan.

Med detta i bagaget gjorde jag ett femte försök på egen hand, dessväre inte heller det lyckosamt. Som tipps till cachen stod det: ”Hål efter rotvälta”, men inte fanns det några rotvältor inom tio meter.

Jag har ingen erfarenhet av vad jag ska leta efter, vilken typ av platser som brukar användas eller hur jag ska tänka. Här behövs proffs assistans för att det ska funka.

Digital plan saknas inom lokal politik

Carl Fredrik Graf

Efter att ha läst att Halmstads Moderata kommunalråd och tillika kommunstyrelsens ordförande Carl Fredrik Graf ska göra uppehåll i bloggandet pga tidsbrist ville jag ta reda på mer. Jag började med att skriva en kommentar till blogginlägget men efter 2,5 veckor utan svar beslöt jag mig för att mejla.

Jag beskrev kort jag tycker att det ökande politiska föraktet och bristen på intresse för politik och samhällsengagemang till stor del beror på att politiker och tjänstemän i stort sett är osynliga förutom i ledare, insändare och artiklar i tidningarna vilket leder till att människor känner att de inte kan påverka. Det krävs en ändrad inställning hos både politikerna och tjänstemännen för att öka öppenheten och transparensen och skapa en känsla av tillhörighet och att kunna påverka.

Carl Fredrik Graf menar tidigt i sitt svar till mig att

En bra blogg bör aktualiseras varje dag. Det är ofta inte möjligt att klara. Kanske är 3-4 ggr per vecka mer rimligt.

Jag anser att redan här har han fel. Det viktiga är inte att uppdatera bloggen ofta utan att vara där, att göra det. En gång i veckan, varje dag, korta och långa inlägg om vartannat, det är inte så noga – men var där! Hellre kort än långt om något.

Vidare menar han

Strategin för hur bloggandet ska skötas måste vara upp till var och en politiker. […] De allra flesta är politiker på sin fritid.

Även här tycker jag att han har fel. Strategin för digitala och sociala medier ska skötas av partiet precis på samma sätt som det finns en medieplan för traditionella medier. Hur ska insändare skrivas? Hur ska repliker och ledare författas? Detta görs säkert även av fritidspolitiker så det är bara en fråga om inställning till sociala medier.

De politiker och det parti som anammar detta först kommer att få ett försprång när det kommer till att skapa engagemang och därmed få fler röster och medlemmar.

Kommentarer till "Att vända en övertygad"

Jag har tidigare skrivit kort om Joakim Jardenbergs besök i Halmstad med frukostklubbsmöte och försök att under en radiosändning omvända den sociala medie-frånvända Pelle Hörmander på P4 Halland.

Joakim har frågat efter lite kommentarer som hjälp i sitt ständiga arbete med att förbättra sitt budskap och metoderna att dela det på. Det här får bli mitt försök till en sammanställning av tankar och kommentarer till Joakim.

I många frågor finns det ofta två stora läger, ett för och ett emot. Det spelar inte så stor roll vilka frågor det är utan det är ganska bred spridning på ämnena och frågornas karaktär, allt från rena politiska ställningstaganden via rökningens varande eller inte till bilåkande och på förskola och skola barnlämnande föräldrar. Detta gäller också användandet av sociala medier.

De två stora grupperna drabbas (omedvetandes) ofta av att höra det de vill höra vilket i sin tur leder till att en debatt eller diskussion blir näst intill omöjlig. Har ni någon gång tänkt på att ni påfallande ofta läser signaturen först när ni läser en insändare i tidningen? Om det står en partibeteckning som inte stämmer överens med era grundvärderingar filtrerar ni och värderar ni med en gång det som står i insändaren. Det är ett problem med att försöka diskutera med en som har andra åsikter än man själv.

När man som Joakim ofta håller seminarier infinner sig ett annat problem. Det är det att det ofta bara är de som är sugna på att veta mer eller de som redan är frälsta av det han säger som kommer för att lyssna. Resten ignorerar annonsen när de har läst rubriken eller avsändaren. Det är ett andra problem.

Därför tycker jag att det var fantastiskt roligt att Joakim blev inbjuden av Linda Thulin programledare för Puls i P4 Halland för att försöka omvända hennes kollega Pelle Hörmander. Linda använder både Facebook och Twitter flitigt i sin dialog med lyssnarna. Självklart är fortfarande telefonen ett inslag för den som vill delta med åsikter och kommentarer till programmen. Stor tumme upp till Linda och redaktionen! Lika sugen på sociala medier var inte Pelle som är och var en journalist av traditionellt slag och som inte riktigt såg tjusningen med sociala medier. Här kom Joakim in i bilden och med hans erfarenhet är det verkligen få förunnat att få en personlig coachning in i den social medievärlden.

Här kan det vara lätt att falla tillbaka i tvågruppseländet igen där Joakim har sin fasta övertygelse om att det han gör är bäst medan Pelle hårdnackat har läst signaturen och sätter sig på tvären. Men så blev det inte. Joakim använder samma metodik och retorik som under sina föreläsningar, han ger en ordentlig bakgrund till hur det var med informationsspridningen för tjugo, femtio år sedan och jämför med hur det kunde varit i samma situation idag. Då tänds ett ljus av intresse hos många tror jag. Bra exempel var Chernobyl/Tjernobyl 1986 eller Laholms tidnings problem med att publicera fotbollsresultat på grund av tryckproblem.

Vidare är P4 Halland fortfarande en folklig kanal och Puls ett folkligt program även om ”nymodigheterna” är på väg. Det tillsammans med det sätt som Joakim presenterar och förklarar vad sociala medier är och vad man kan göra och vad som händer om man väljer att stå utanför, gör att signaturen under insändaren försvinner, eller åtminstone tappar partibeteckningen, och fler vill lyssna till slut. Åtminstone tror jag det.

Ja, det blev nog inte så mycket konkreta tips för Joakim att använda till raffineringen av sitt verk, men jag hoppas att det ger något.

Det har också visat sig att Pelle Hörmander gick med på att skaffa ett Facebook-konto. Bra jobb alla.

Nytt bränsle till vindkraftsdiskussionen

Enligt statistik från Energimyndigheten stod vinkraften för 3,51 TWh 2010 vilket är 2,4 procent av den totala elproduktionen. Regeringens energimål säger att 2020 ska vindkraften stå för 30TWh varav 10TWh beräknas vara placerad i vattenbaserade områden. Produktionen verkställdes av en installerad effekt 2019 MW fördelat på 1655 verk.

Vad innebär detta?

I medeltal producerade varje verk 2019/1655 MW = 1,22 MW.
Vidare producerade varje verk under ca 3510 /1,22 = 2877h 11min = 119d 21h 11min som är ungefär en tredjedel av en maximal produktionsdrift.

Det finns åtminstone två ytterligheter att tänka på för att uppnå regeringens energimål till 2020. Det ena är att antalet vindkraftverk behöver ökas med 200 procent om driftstiden höjs till det maximala eller om driftstiden bibehålls vid 2010 års nivå måste antalet vindkraftverk öka med 750 procent dvs. mer än 12000 nya kraftverk á 1,2MW.

För eller emot utbyggnad

Det kan verka som att jag är emot utbyggnaden av vindkraft men så är faktiskt inte fallet. Jag är bara rädd att utbyggnaden går alldeles för fort och att det kommer att få allvarliga konsekvenser långt allvarligare än att stanna upp en stund och fundera. Särskilt när det handlar om 12000 kraftverk motsvarande en 750 procentig ökning.

Det finns som i många debatter två sidor som står och stångar mot varandra och egentligen inte kommer någon vart och jag vill försöka minska friktionen mellan sidorna genom att belysa några saker.

En stor anledning till motstånd kan vara avundsjuka. Jag håller med insändarskrivaren i dagens Hallandsposten om att en lösning där fler får ta del av den ersättning som idag går till markägarna borde vara bra. Fler blir nöjda och utbyggnaden går fortare. Dock anser jag inte att problemet är löst.

En annan del är den undermåliga kunskapen om bieffekter som finns vilket hänvisas till i en annan insändare i dagens Hallandsposten. Hittills har alldeles för lite hänsyn tagits till existerande forskning och det kan komma att få skrämmande effekter när vi pratar utbyggnad av den här digniteten, en park om ca 100 kraftverk utanför Knäred. Effekterna blir större ju större kraftverk man bygger och ju större parker som byggs. Då måste också reglerna ändras. Det finns även andra rent biologiska anledningar till att tänka efter en gång extra och det har jag redan varit inne på i ett tidigare inlägg.

Vid etablering av stora kraftverksparker med stora kraftverk bör säkerhetsavståndet öka för att att säkerställa att närboende inte drabbas. Om parterna kommer överens om en ersättningsmodell som alla blir nöjda med kan existerande regler bibehållas men när förskole- och skolverksamhet eller annan offentlig verksamhet ligger i närområdet kan säkerhetsavståndet inte diskuteras och jag anser att 500 meter är för lite.

Med detta som grund anser jag att existerande forskning måste tas hänsyn till för att minska risken för påverkan från stora kraftverk eller stora parker. Vidare bör det ske en förbättring av ersättningsmodellerna så att fler närboende och grannar kan få ta del av pengarna som ges.

Om inte dessa två saker beaktas är jag rädd att jakten på att uppfylla regeringens energimål kommer göra oss illa.

Att vända en övertygad

Idag har Joakim Jardenberg varit i Halmstad för att prata sociala medier på frukostföredrag och i radion. Tyvärr kunde jag inte delta på mötet men det sändes live på Bambuser så det går att se i helgen.

Jag tror också att radion nådde flest ofrälsta efttersom det var i den folkliga kanalen P4 Halland. Just föreläsningar riskerar att bli lite mer av att frälsa sina följare.

Nu spelar det ingen större roll men jag blev riktigt sugen på att höra mer efter 5 min livesändning på nätet och bra intervjuer på radio.

@jocke verkar ha gott om empati och respekt för andra samtidigt som en stor tro på det han gör och hans argument verkar kunna sporra nästan vem som helst till att testa sociala medier.

Det kommer bli en spännande helg med Jardenberg.

Testbloggat från mobilen