Är politiken öppen eller elitistisk?

Jag skrev den 9 Maj ett inlägg om ytterligheterna i politiken och vad som kanske är på gång om inget händer. Jag tänker här ge lite mer detaljer och lite av ett förtydligande av min egen ståndpunkt.

I en insändare i Hallandsposten den 17 Maj skrev Harry Wohlin Struwe om ökad medborgardemokrati genom röstning i enskilda frågor. Han verkar känna sig utestängd från den politiska arena. Det stämmer riktigt bra med mina tankar om demokrati i realtid och fullt inflytande från medborgarna i nästan alla frågor som rör samhället och innefattas av dagens politik.

Per Carlsson, vice ordförande FP Halmstad, svarar i Hallandsposten idag genom att poängtera problemet med ansvar i en direktdemokrati. Samtidigt anser Per Carlsson att ”politiken är öppen för alla som vill”.

Jag håller med båda men bara delvis.

Idag röstar vi vart fjärde år på det parti som bäst stämmer överens med våra värderingar och som lyckas övertyga dig om att de är de bästa på att föra landet att det hållet du vill. I detta håller jag med Harry Wohlin Struwe. Att alla som vill kan engagera sig i ett politiskt parti och driva sina egna värderingar är en sanning med modifikation. Jag tror nämligen att det finns ett stort antal där ute som inte engagerar sig på grund av det föråldrade sättet som många politiska partier idag fungerar på. Att införa direktdemokrati är dock inte rätta vägen att gå.

Däremot tror jag att de politiska partierna måste släppa på sina gamla traditioner och verkligen öppna upp för förändring och ta in tankar och krafter utifrån. Även från de som inte är medlemmar. Centerpartiet gör det bland annat genom att sända direkt från möte på Stureplan i Stockholm med möjlighet att via chat delta i dialogen från distans. Miljöpartiet gör det genom att ta in Twitter på kongressen och verkligen ska satsa på social medier med ökad dialog. De hävdar dessutom hävdar att de är Sveriges öppnaste parti. En titel som även Centerpartiet tagit sig.

Framtiden måste innebära att väljare får delta i och utforma politiken under hela mandatperioden och inte endast en gång var fjärde år eller genom ett medlemskap i ett parti och på ett tråkigt gruppmöte i en trång lokal.

Öppenhet, transparens och direkt kommunikation ger en intresserad och engagerad väljarkår.

Det är också därför som jag tycker att det är tråkigt att Halmstads Moderata kommunalråd Carl-Fredrik Graf ska ta ett upphåll i sitt bloggande – ett steg i fel riktning.

Moderaterna – svarar det vi vill höra

I april hade jag en kortare frågestund med Centerpartisterna Ola Johansson och Annie Johansson i samband med deras debattartikel i Hallands Nyheter. Jag frågade dem om hur sänkt restaurangmoms är tänkt att ge fler jobb och det handlar om att efterfrågan ökar och fler måste anställas för att bibehålla servicen. Bra.

Eftersom jag är sakpolitiskt okunnig passade jag på att ställa frågan om inte sänkta arbetsgivaravgifter skulle få en bättre effekt eftersom jag befarar att sänkt restaurangmoms bara kommer att hamna i mellanhändernas fickor. Jag fick till svar att Centerpartiet driver den frågan också men eftersom forskningen och ”de andra” i Alliansen menar att sänkt arbetsgivaravgift ger högre löner så driver inte Alliansen detta alternativ.

Eftersom Moderaterna är i särsklass störst i Alliansen så tolkar som att de är emot förslaget.

När jag senare läser en debattartikel i Hallandsposten blir jag riktigt konfunderad. Där skriver de Moderata riksdagsledmöterna:

För att ungdomar lättare ska få jobb har vi bland annat halverat arbetsgivaravgifterna för personer under 26 år. Detta har lett till att fler unga kunnat få in en fot på arbetsmarknaden.

Hmmm. Är det så att om arbetsgivaravgiften sänks för de under 26år ger det fler jobb, annars leder det bara till högre löner?

Nej. Jag tror att det är en bra idé så länge det är en Moderat idé.

Femklöverns budget – en vinst för barnen?

Fredagen den 13 maj. Femklövern – ett lokalt samarbete mellan M, Fp, Kd, C och Mp – presenterar sin budget för perioden 2012-2014 vid en presskonferens. Dagen efter skriver Halmstads ledande tidning att ”Barn budgetens vinnare”. Det stämmer till stor del eftersom det ska satsas 200 miljoner på barnen under perioden. Men är allt så bra som det låter? Låt oss titta lite närmare på vad lite av pengarna ska användas till.

Av de 200 miljonerna ska 15 användas till att minska stoleken på barngrupperna i förskolan. ”Målsättningen är att vi ska ha färre än 17,5 barn i grupperna generellt. […] Detta ska inte tolkas som att det ska finnas färre än 17 barn i alla förskolegrupper.” heter det i Hallandspostens tryckta utgåva.

Jag tycker att ambitionen att minska storleken på barngrupperna är alldeles fantastisk eftersom de generellt sett är alldeles för stora. Enligt statistik från Skolverket kan man utläsa att storleken på grupperna har ökat och personaltätheten har minskat i de flesta kommuner och län samt i riket i genomsnitt efter allt fler kommuner känt sig tvingade att öka tätheten i förskolorna. En fördjupad förklaring finns att tillgå på Skolverkets hemsida.

Förra året, 2010, var det i genomsnitt 17,8 barn i Halmstads barngrupper och för förskolor i kommunal regi var samma antal 17,5. Detta innebär ju att de 15 miljonerna ska användas till att minska storleken på de privata förskolorna samt att endast bibehålla storleken för kommunala förskolor.

Vidare var det 16 småbarnsavdelningar i Halmstad som hade fler än 16 barn och totalt 126 avdelningar som hade 18 barn eller fler. (Centern hade som mål i sitt valmanifest 2010 att småbarnsgrupperna skulle max innehålla 14 barn och max 18 barn i övriga). Det spelar ingen roll hur mycket personal det är på varje barn om barnen inte har någonstans att dra sig undan för en stunds lugn och ro. Barnen blir stressade och mår inte bra vilket tillsammans med en lika stressad förälder leder till oundvikliga konflikter av onödig karaktär när familjen träffas efter en lång dag på förskola och arbetsplats.

Politikernas budget låter bra när den presenteras men så fort man börjar fundera lite är det rätt tomma ord som publiceras. För att övertyga mig om att tankarna är bra vill jag ha ökad öppenhet och transparens samt en bra beskrivning av ur planen ska leda till målet.

Vindkraft i Kungsbacka – en kommentar

Jag hyser mina tvivel om huruvida regeringens vindkraftsplan är bra eller inte. Inte pga av vindkraften som energislag utan på det sätt som utbyggnaden ska ske på.

Jag anser att reglerna är otydliga och kravställarna är inte nog ifrågasättande avseende entreprenörernas regeltolkningar. Det gör att det kommunala vetot är enda livlinan enskilda kommuner har och det gör mig därför riktigt ont när kommunala representanter inte visar större intresse för något som kommer beröra så många. Om ni pratar om prioriteringar är det dags att prioritera detta.

En aktiv kommun är i dagsläget invånarens enda chans. Stå upp tills reglerna är justerade till att gynna alla.

Regelmakare i verkligheten?

Har det inte på senare tid uppdagats flera system där reglerna till viss del inte är anpassade till verkligheten? Jag tänker på exempelvis fas3-jobb och sjukförsäkringen men även vindkraftsetableringen som en del av energimålen.

Samtliga ovan nämnda förändringar har till syfte att förbättra de system som de ersätter och att föra samhället en bättre framtid till mötes. Nu visar det sig att detta inte stämmer eftersom det finns ett antal rejäla brister som tyder på att de som bestämmer och utformar systemen inte har full koll på hur saker egentligen fungerar. När sedan kritik framförs antas en försvarsställning och en sedvanlig pajkastning tar sin början. Jag har skrivit om detta beteende tidigare.

Jag önskar att fler som är med och bestämmer ger sig ut i samhället och testar på, jobbar, lever och verkligen försöker förstå vad det är de bestämmer om. Tänk om fler lokal- och regionalpolitiker tar sig tid att prata med de närmaste väljarna. Vilken chans till förståelse! Stig ner från maktens höga hästar och börja använda empati och inlevelseförmåga till att utnyttja ert mandat. Ni bestämmer inte för er egen skull utan för vår.

Det är därför Twitter och andra transparensfrämjande hjälpmedel är så betydelsefulla.

Centralt styrda partier eller demokrati i realtid?

Många av de traditionella politiska partierna tappar allt fler medlemmar samtidigt som politikerföraktet verkar öka. Tankesmedjan Sektor3 anlitade forskare från Örebro Universitet som gjorde en studie som funkar som ingångsmaterial till Makthavaröl på Nalen i förra veckan.

Några partier får fler medlemmar, andra inte. Vissa partier räds inte medlemstappet andra jobbar med att få bukt med vad de ser som ett problem. Här kommer ett par reflektioner från min vimsiga hjärna.

Jag har en uppsättning åsikter och värderingar. Det har de flesta. Och precis som jag har många försöka att passa in sina värderingar på ett politiskt parti för att vid ett särskilt tillfälle avlägga en röst i valen till kommun, landsting/region och riksdag. Hur många tycker att alla värderingar och åsikter stämmer helt överens med ett parti? Inte särskilt många tror jag och det är en stor anledning till att så få väljer att bli medlemmar i ett parti. Det är svårt som det är att bara rösta.

Om man ändå väljer att bli medlem i ett politisktparti kan man ju agera på ett antal olika sätt. Antingen jobbar du bara med det du håller med om och slutar med det. Eller så assimilerar du och antar samma värderingar och blir en i gänget. Troligtvis är det så. Tyvärr är detta ett problem som gör att hela den politiska styrning blir ryggdunkande och man början jobba för att behålla de strukturer som stödjer dina egna värderingar och fördelar.

Politik 2.0 innebär att partierna använder sig av nya arenor för dialog med väljarna. Exempelvis kan företrädare blogga och twittra för att på så sätt få fler att känna sig delaktiga och rent av kanske till en grad att de väljer att bli medlemmar. Men, partiernas huvudsakliga inriktning bestäms fortfarande i styrelserum och i de centrala leden.

Om vi går ännu ett steg länge – in i Politik 3.0 – kan partierna decentraliseras helt och hållet och lämna demokratin till folket fullt ut. Möjligen finns det inga partier alls utan bara en moderator som håller i omröstningar. Tänk dig själv om alla omkring dig har en portfölj där alla värderingar och åsikter finns samlade och om man tar och lägger ut dem på ett bord ser det inte mycket ut för värden. Men när någon annan lägger sina ovanpå kan man börja se strukturer på de stället där gemensamma åsikter går ihop. Om sedan fler lägger sina åsikter ovan på de tidigare blir fler och fler åsiktsstaplar högre och till slut ser man ett antal som är större än andra och det är de viktigaste sakerna att jobba med.

De som har lagt ihop sina åsikter på detta sätt behöver inte vara i närheten av varandra på ett partitraditionellt sett, utan har bara vissa gemensamma värderingar. Detta skulle för mig vara en ultimat demokrati där åsikter och värderingar oavsett bakgrund eller tillhörighet summeras och ger en verklig bild av samhällets vilja. Värt att kolla in det demokratiska experimentet i Vallentuna.

Liberalerna i Hylte röstar mot på lösa grunder

I torsdags tog fullmäktige i Hylte upp frågan om en reviderad vindkraftsplan. Liberalerna röstade mot och förklarar sig genom Niclas Erlandsson.

Ett starkt argument var att de, trots kärnkraftsvänligheten, vill se att Sveriges produktion av elektricitet ska vara koldioxidfri, och det uppnås genom en kombination med vindkraft. Här kan jag inte mer än hålla med, men att använda regeringens mål – att öka vindkraftsproduktionen från dagens knappt två terawattimmar till 30 före år 2020 – som grund till att rösta mot ser jag faktiskt som riktigt illa eftersom det målet är av populistisk karaktär. Målet är framtaget som ett av Centerpartiets starkaste frågor och ända sedan de övergav sin tidigare kärnkraftslinje har det pratats om att få fram alternativ och stänga kärnkraftverk vid givna datum. Som alla vet har ingenting hänt och alla slutdatum har hela tiden ändrats. Jag menar att det nu gällande målen är resultatet av Centerpartiets dåliga samvete och önskan att snabbt rentvå sig och ett försök att återupprätta en delvis förlorad heder. Det har fått till följd att målen är alldeles för högt satta och kunskapen kring forskning och teknik är inte tillräckligt bra uppbyggd för att den ska gå att använda i den utsträckning som behövs. Dagens finansieringssystem är endast baserat på att nå målen i utsatt tid och inte för att få den bästa tekniken all garantera en hållbar vindkraft. Regelverken är också eftersatta och likt regeringens sjukförsäkring används reglerna av beslutande instanser ibland bristfälligt vilket får till följd att helt oskyldiga kommer i kläm. Här är Hishult utanför Laholm ett bra exempel.

Niclas skriver också:

Vad som även är anmärkningsvärt är hur förespråkarna till revideringen pratar om oljud, men det finns ett regelverk för detta på att ljud ifrån vindkraft inte får överstiga 40 decibel vid tomtgräns (motsvarar ljudet av ett modernt kylskåp).

Det är precis det regelverket som är bristfälligt bland annat genom att det ger entreprenörerna möjlighet att själv utföra mätningarna och ibland dessutom på motorer av annan sort och storlek än de som senare uppförs och det utan att någon griper in.

Vidare skriver han:

Att vi då skulle stödja en motion om en reviderad vindkraftsplan till en kostnad av ca 550.000 kronor och beräknad fördröjning av cirka 12 månader känns inte som en ansvarsfull politik med skattebetalarnas pengar.

I ett sammanhang där flera boende riskerar att förlora både värden på egendomar och ibland även få fysiska problem ser jag inte 550.000kr eller 12 månaders fördröjning som oansvarigt. Snarare tyder det på sunt förnuft.

Vad som jag sedan kan tycka än mer anmärkningsvärt är Miljöpartiets vilja till att stödja en reviderad vindkraftsplan. Miljöpartiet vill ju öka vindkraftsproduktionen mer än vad Alliansregeringen vill, och göra 100% förnybart. Men det kanske inte gäller Miljöpartiet i Hylte som tycktes vilja gå varsamt fram…

Jag tror snarare att Miljöpartiet värdesätter alla miljöaspekter och inte bara vilket sätt som elen produceras på utan kanske även folkhälsan. Som Jan Troell och Lars Jonsson skrev i DN Debatt runt årsskiftet kommer vi att påverkas av vindkraftverken även om vi inte bor i direkt närhet av dem på grund av biologiska funktioner.

Jag är inte motståndare till vindkraften men på sättet som den nuvarande planen beskriver kommer inte utbyggnaden att resultera i något bra. Det finns utrymme för alldeles för  stora vinster hos entreprenörerna till alldeles för lite ansvar. Boende som drabbas av för dåligt regelverk eller felaktigt användande lämnas i sticket och är näst intill rättslösa.

Snälla, låt det inte utvecklas till ännu en sjukförsäkrings- eller fas3-skandal, Gör något nu.

Nu är vi där igen – hätsk debatt utan vinnare

Precis som med diskussionen om vindkraftsutbyggnaden har nu debatten om Alliansens sjukförsäkring hamnat i samma dödläge där endast redan övertygade håller med respektive sida och inga sakliga diskussioner förs utan allt slutar i pajkastning där man beskyller varandra för liknelser vid Hin Håle och att man ska behålla sina vidskepelser för sig själv.

Vad är detta? Det är bilden av som ges av media. Hur det egentligen går till i Socialförsäkringsutskottet eller i de olika partierna vet jag ytterst lite om.

Jag menar att Alliansen tycker att den nya sjukförsäkringen är bra och många fler klarar sig bättre än förut. Oppositionen tycker att det finns alldeles för många  som blir utförsäkrade och hamnar i slaskhinken. DET STÄMMER! Båda sidor har rätt! Försäkringen är bättre än den gamla på många punkter MEN det är många som hamnar mellan stolarna och blir utförsäkrade.

Det viktigaste nu är att lyfta tillbaka debatten dit och ta tag i de verkliga problemen och framför allt – prata om samma saker när ni debatterar. Ni kan inte stå och skrika åt varandra att ”Det är bättre  nu!”, ”Nej! Fler utförsäkras!” osv. Besluta er för vad ni ska diskutera och gör sen det.

Avslutningsvis länkar jag till två artiklar som har med ämnet att göra och som till viss del belyser det jag nämner. Malin Lernfelts ledare i GP och Danne Norlings blogg om Ulf Kristersson.

I största välmening vill jag också passa på att dela några lekmannatips:
Alliansen – försök att göra något åt de ökade antalet utförsäkrade innan årsskiftet
Oppositionen – undvik att kalla de som försöker för kättare, man måste inte följa sitt partis åsikter slaviskt

Jag är övertygad om att det nya systemet blir bra bara de uppenbara luckorna täpps till och det fort – det är ändå människors liv och hälsa det handlar om.

Alliansen bidrar till att förstöra den politiska debatten

Alliansen har varit en enhet under lång tid och det var aldrig någon tvekan om att fortsätta samarbetet över förra valet och man stod även som vinnare med 49,28% av rösterna. När jag nu sammanfattar läget efter två veckors intensivt twittrande går det inte att komma till en annan slutsats än att Alliansen bidrar till att förstöra det politiska klimatet och debatten idag. Hur då undrar ni säkert. Jag ske ge några exempel som indikerar på det.

Politisk stolthet

De senaste veckorna har vi flera gånger sett hur debattinlägg, krönikor, bloggar och tweets som har gått till hårt angrepp mot Alliansens och de enskilda partiernas politik. Det rör sig om allt från utförsäkring av sjuka till Vattenfalls fallskärmar. Det som händer i debatten är att Alliansen står i ena änden och oppositionen i andra och de försöker desperat att klara sig ur de enskilda och otrevliga situationerna. Båda sidor är till bredden fyllda med prestige och lägger för mycket energi på att hålla sina åsikter som sanna i stället för att släppa lite på stoltheten och diskutera fram vad som är bäst för samhället och dess invånare. Alliansen står hårdnackat fast vid att den nya socialförsäkringen är bra men innehåller brister som borde ses över, men inget händer. De är helt klart rädda för att sträcka ut en hand och anamma oppositionens tankar för att få till en bra lösning. Ett exempel på att mer energi läggs på att skälla på andra är en socialdemokrat som menar att Alliansens brist på agerande finansierar jobbskattaavdragen. Den typen av uttal kostar mer än det smakar och gagnar ingen annan än de redan övertygade. Det gör också att motståndet mot båda sidor ökar och föraktet mot politiker likaså.

Socialdemokraternas tillbakagång justeras med stora medel och ny partiledare och styrande skikt har tillkommit under mars månad. Senaste mätningen från Skop visar att Socialdemokraterna ökar lite grann medan Centern och Kristdemokraterna trillar under 4%-gränsen och skulle hamna utanför Riksdagen vid val idag. Att jämföra med riksdagsval är inte helt rättvist eftersom det ofta tillkommer och då ökar siffrorna för båda partierna. Centern siktar nu på ett nytt idéprogram till extrakongrssen i höst samtidigt som krav på en ny partiledare bubblar fram. Jag tro inte att det kommer att för att Centern ska mäkta med att vända uppåt från  på kräftgången.

Kompromissandets avgrund

Centerns Johan Lindander säger sanningen om Alliansarbetet:

“Vi är en del av regeringen och regeringen fattar alltid beslut i enighet. Vi måste göra kompromisser, så fungerar politiken”

Vid senaste valet fick Alliansen tillsammans dryga 49% av rösterna i riket 2010 som fördelades så här:

M 30%  (61% av Alliansen)
C 6,5%  (13%)
Fp 7%  (14%)
KD 5,5%  (11%)

Om man applicerar Lindanders uttalande på fördelningssiffrorna ovan innebär det att Centern måste kompromissa bort 87% av sina åsikter, förutsatt att de är ensamma om åsikten i Alliansen. I de frågor de har mer eller mindre gemensamma drag med andra partier minskar siffran och möjligheten till att driva igenom partiets egna åsikter ökar. De frågor det handlar om är bl.a. IPRED, FRA, PNR och datalagringsdirektivet. Piratpartiets ordförande Anna Troberg har skrivit om hur Centern snuvar väljarna på integriteskonfekten. En stor del av sympatisörerna känner sig lurade och svikna då Centern gång efter annan kompromissar i frågor som väljarna brinner för och det får till följd att stödet minskar.

Bryt alliansen nu

Det jag vill visa på är att Moderaterna har en alldeles för stor makt över Alliansen och den enda chansen Centern och de andra partierna i Alliansen har att överleva valet 2014 är att bryta upp nu och börja föra en varmare politik med vitala debatter som visar på en vilja att göra saker bättre och inte fokuserar på allianser och blockpolitik. Det gynnar ingen mer än toppen. Sätt ner foten och ta mer plats eller bryt alliansen.