Centerpartiet i rejäl knipa – eller inte

Många tycker att Centerpartiet är otydliga eller rent av sviker sina väljare genom att kompromissa med Alliansen i allt för många frågor. Senaste i raden är den just nu pågående diskussionen om datalagringsdirektivets (DLD) vara eller inte vara.

De som vill rösta mot ett införande hävdar bland annat att Centerpartiet sviker sina väljare och medlemmar genom att gå emot ett stämmobeslut medan en majoritet av Centerpartiets riksdagsmän säger sig inte kunna rösta nej på grund av tvingande EU-direktiv och Allianslojalitet med mera.

Frågan är faktiskt inte helt enkel.

Hur är frågan hanterad tidigare? Vad röstades det om i riksdagen från början och vad gäller egentligen nu? Behövs det egentligen en motion för att komma ur det rådande läget?

Vad innebär egentligen ett nej? Kommer verkligen Alliansen att spricka? Kommer EU se Sverige som en riktig bråkstake och straffa oss hårt?

Vilket är egentligen det bästa sättet för Centerpartiet att agera på utifrån dessa frågor och hur kommer väljarna och medlemmarna reagera? Om väljarna och medlemmarna har svar på en uppsättning frågor som inte innehålla hela sanningen utan bara en delmängd av den, vad kommer det få för konsekvenser för partiet?

Med den kunskap jag har i ämnet i skrivande stund tycker jag att samtliga Centerpartister i riksdagen ska rösta mot ett införande av DLD i morgon, oavsett om det går emot övriga Alliansen eller ej, oavsett om det går emot EU-kraven eller ej. Det här handlar om att verkligen följa en av de absolut viktigaste frågorna i partiets historia. Det gäller att inte svika det fåtal väljare och medlemmar som är kvar. Det handlar om att behålla medlemmarna i CUF. Det handlar om partiets överlevnad.

Som sagt, de frågor jag har svar på är förmodligen bara en delmängd av de som beskriver sanningen, men jag har ändå en åsikt. Återstår att se om den är nära sanningen eller inte.

Läs även HAX, Anna Troberg, Ola Johansson, Mikael Persson, Staffan Danielsson

Centralt styrda partier eller demokrati i realtid?

Många av de traditionella politiska partierna tappar allt fler medlemmar samtidigt som politikerföraktet verkar öka. Tankesmedjan Sektor3 anlitade forskare från Örebro Universitet som gjorde en studie som funkar som ingångsmaterial till Makthavaröl på Nalen i förra veckan.

Några partier får fler medlemmar, andra inte. Vissa partier räds inte medlemstappet andra jobbar med att få bukt med vad de ser som ett problem. Här kommer ett par reflektioner från min vimsiga hjärna.

Jag har en uppsättning åsikter och värderingar. Det har de flesta. Och precis som jag har många försöka att passa in sina värderingar på ett politiskt parti för att vid ett särskilt tillfälle avlägga en röst i valen till kommun, landsting/region och riksdag. Hur många tycker att alla värderingar och åsikter stämmer helt överens med ett parti? Inte särskilt många tror jag och det är en stor anledning till att så få väljer att bli medlemmar i ett parti. Det är svårt som det är att bara rösta.

Om man ändå väljer att bli medlem i ett politisktparti kan man ju agera på ett antal olika sätt. Antingen jobbar du bara med det du håller med om och slutar med det. Eller så assimilerar du och antar samma värderingar och blir en i gänget. Troligtvis är det så. Tyvärr är detta ett problem som gör att hela den politiska styrning blir ryggdunkande och man början jobba för att behålla de strukturer som stödjer dina egna värderingar och fördelar.

Politik 2.0 innebär att partierna använder sig av nya arenor för dialog med väljarna. Exempelvis kan företrädare blogga och twittra för att på så sätt få fler att känna sig delaktiga och rent av kanske till en grad att de väljer att bli medlemmar. Men, partiernas huvudsakliga inriktning bestäms fortfarande i styrelserum och i de centrala leden.

Om vi går ännu ett steg länge – in i Politik 3.0 – kan partierna decentraliseras helt och hållet och lämna demokratin till folket fullt ut. Möjligen finns det inga partier alls utan bara en moderator som håller i omröstningar. Tänk dig själv om alla omkring dig har en portfölj där alla värderingar och åsikter finns samlade och om man tar och lägger ut dem på ett bord ser det inte mycket ut för värden. Men när någon annan lägger sina ovanpå kan man börja se strukturer på de stället där gemensamma åsikter går ihop. Om sedan fler lägger sina åsikter ovan på de tidigare blir fler och fler åsiktsstaplar högre och till slut ser man ett antal som är större än andra och det är de viktigaste sakerna att jobba med.

De som har lagt ihop sina åsikter på detta sätt behöver inte vara i närheten av varandra på ett partitraditionellt sett, utan har bara vissa gemensamma värderingar. Detta skulle för mig vara en ultimat demokrati där åsikter och värderingar oavsett bakgrund eller tillhörighet summeras och ger en verklig bild av samhällets vilja. Värt att kolla in det demokratiska experimentet i Vallentuna.