Twitter och sociala medier – med en nybörjares ögon

Jag hade en tung period på jobbet efter nyår och jag sökte efter distraktion och meningsfullhet – en vitamininjektion. Eftersom jag under längre tid blivit påverkad och upprörd av vad som händer omkring mig i samhället och över hur lite verklighetsförankring det verkar finnas i politik och förvaltning nappade jag fort på tipset om att kombinera sociala medier och politik.

Det var någon gång i början av mars som jag började testa Twitter och 7 mars skrev jag min första tweet. I samma veva beställde jag Brit Stakstons ”Politik 2.0 – konsten att använda sociala medier” i den lokala bokhandeln. Den boken gav mig de första personerna att följa och dessutom inom mitt huvudsakliga intresseområde – politik och samhällsfrågor. Boken är indelad i tre delar, en handbok, framtidsprognoser och politiska testpersoner, kända som okända.

Igår slogs jag plötsligt av tanken, ”har inte Joakim Jardenberg skrivit ett kapitel i boken?”. Jo, det har han, första kapitlet om framtiden och varför tar jag upp det här? Det hela är rätt enkelt.

När jag läste boken för ungefär tre månader sedan hade jag inte en aning om vem denne man var (och inte heller visste jag mycket om de andra i boken men jag har haft många av dem i mitt flöde och deras närvaro, kvalitet, kvantitet och inriktning skiljer sig betänkligt). Jag tyckte att hans kapitel inte var min grej riktigt. Jag läste det, men rankade det inte som ett av de bästa.

Jag kopplade heller aldrig Joakims namn när jag hörde talas om att han skulle komma och föreläsa på Marknadsföreningen i Hallands frukostklubb den 26 maj. Det lät ju intressant, men tyvärr kunde jag inte gå. Hade inte en susning helt enkelt. Inte förrän igår då poletten liksom föll ner. Jag kopplade ihop Joakims föreläsning (som jag sett i efterhand på Bambuser) med vad som stod i boken och insåg att jag håller med om det han pratar. Det här är ”good shit”. Jag har börjat inse vilka starka och driftiga personer det finns där ute och vad en del av dem vill.

Om allt vill sig väl kommer jag att fortsätta twittra, blogga, sprida information och dela upplevelser och erfarenheter med andra via dessa fantastiska sociala medier. Jag tror att detta är framtiden. En bättre framtid.

Som kuriosa kan jag tillägga att jag själv har presterar 1413 tweets så här långt.

Kommentarer till "Att vända en övertygad"

Jag har tidigare skrivit kort om Joakim Jardenbergs besök i Halmstad med frukostklubbsmöte och försök att under en radiosändning omvända den sociala medie-frånvända Pelle Hörmander på P4 Halland.

Joakim har frågat efter lite kommentarer som hjälp i sitt ständiga arbete med att förbättra sitt budskap och metoderna att dela det på. Det här får bli mitt försök till en sammanställning av tankar och kommentarer till Joakim.

I många frågor finns det ofta två stora läger, ett för och ett emot. Det spelar inte så stor roll vilka frågor det är utan det är ganska bred spridning på ämnena och frågornas karaktär, allt från rena politiska ställningstaganden via rökningens varande eller inte till bilåkande och på förskola och skola barnlämnande föräldrar. Detta gäller också användandet av sociala medier.

De två stora grupperna drabbas (omedvetandes) ofta av att höra det de vill höra vilket i sin tur leder till att en debatt eller diskussion blir näst intill omöjlig. Har ni någon gång tänkt på att ni påfallande ofta läser signaturen först när ni läser en insändare i tidningen? Om det står en partibeteckning som inte stämmer överens med era grundvärderingar filtrerar ni och värderar ni med en gång det som står i insändaren. Det är ett problem med att försöka diskutera med en som har andra åsikter än man själv.

När man som Joakim ofta håller seminarier infinner sig ett annat problem. Det är det att det ofta bara är de som är sugna på att veta mer eller de som redan är frälsta av det han säger som kommer för att lyssna. Resten ignorerar annonsen när de har läst rubriken eller avsändaren. Det är ett andra problem.

Därför tycker jag att det var fantastiskt roligt att Joakim blev inbjuden av Linda Thulin programledare för Puls i P4 Halland för att försöka omvända hennes kollega Pelle Hörmander. Linda använder både Facebook och Twitter flitigt i sin dialog med lyssnarna. Självklart är fortfarande telefonen ett inslag för den som vill delta med åsikter och kommentarer till programmen. Stor tumme upp till Linda och redaktionen! Lika sugen på sociala medier var inte Pelle som är och var en journalist av traditionellt slag och som inte riktigt såg tjusningen med sociala medier. Här kom Joakim in i bilden och med hans erfarenhet är det verkligen få förunnat att få en personlig coachning in i den social medievärlden.

Här kan det vara lätt att falla tillbaka i tvågruppseländet igen där Joakim har sin fasta övertygelse om att det han gör är bäst medan Pelle hårdnackat har läst signaturen och sätter sig på tvären. Men så blev det inte. Joakim använder samma metodik och retorik som under sina föreläsningar, han ger en ordentlig bakgrund till hur det var med informationsspridningen för tjugo, femtio år sedan och jämför med hur det kunde varit i samma situation idag. Då tänds ett ljus av intresse hos många tror jag. Bra exempel var Chernobyl/Tjernobyl 1986 eller Laholms tidnings problem med att publicera fotbollsresultat på grund av tryckproblem.

Vidare är P4 Halland fortfarande en folklig kanal och Puls ett folkligt program även om ”nymodigheterna” är på väg. Det tillsammans med det sätt som Joakim presenterar och förklarar vad sociala medier är och vad man kan göra och vad som händer om man väljer att stå utanför, gör att signaturen under insändaren försvinner, eller åtminstone tappar partibeteckningen, och fler vill lyssna till slut. Åtminstone tror jag det.

Ja, det blev nog inte så mycket konkreta tips för Joakim att använda till raffineringen av sitt verk, men jag hoppas att det ger något.

Det har också visat sig att Pelle Hörmander gick med på att skaffa ett Facebook-konto. Bra jobb alla.