Uppdatering – vem dömer nämndemännen?

Jag skrev för lite sedan om hur tillsättning av nämndemän och till viss mån också politiker kanske bör skärpas. När jag då läste i ”Halmstad 7 dagar” fick jag uppfattningen av att de två incidenter som drabbat Tingsrätten på kort tid rörde två olika nämndemän vilket jag också kort skrev i mitt inlägg. I senaste numret av H7 har nämndemannen gjort ett uttalande som inte kan tolkas på annat sätt än att det är samme person som är inblandad i båda episoderna.

Jag undrar egentligen hur stort problemet egentligen är. Mer om det säger jag inte.

Vem dömer nämndemännen?

I Halmstad 7 Dagar ställer tingsrättens i Halland chef krav på bättre nämndemän i artikeln De nominerade måste vara lämpliga. Som nämndeman vill jag gärna kommentera.

För tillfället är en nämndemanskollega avstängd från tjänstgöring på grund av brottsmisstanke. I februari 2011 ska en annan nämndeman fått sparken från sitt uppdrag mitt under en mycket uppmärksammad rättegång. Tingsrättens chef, Jan Wirén, kräver nu bättre kontroll på de nämndemän som tillsätts.

Jan Wirén säger att

…det är viktigt att de kontrollerar vilka som nomineras till tingsrätten. […] De som sitter här måste vara lämpliga för uppdraget.

Jag kan inte mer än hålla med, men det föder lite frågor.

  • Vem är egentligen lämplig? Och vem är inte lämplig?
  • Vilka kvalifikationer ska man ha? Vad får man inte ha gjort, hur får man inte vara?
  • Vem bestämmer detta?
  • Är jag lämplig?

Vidare kan man föra över resonemanget på politiker rent generellt och fråga sig om urvalskriterierna behöver skärpas även där.

Ta och fundera lite på vilka ni vill ha i era domstolar och som politiker och låt andra höra det.

En spännande tid till mötes

Nu är det snart dags. Dags för mig att agera nämndeman i Tingsrätten. Jag har idag varit på en kortare introduktion och rundvandring i Tingsrättens lokaler i Halmstad. Nu känns det helt plötsligt verkligt.

När jag i förmiddags steg innanför dörrarna på Tingsrätten möttes jag av två väktare som bad mig lägga alla lösa föremål i små lådor av plast och att placera mitt bälte på samma ställe. Det är inte varje dag det är säkerhetskontroll men idag var det tydligen lite högre risk. Jag gick igenom stålbågen utan att höra några varningsklockor och väktarna log åt mig och sa ”Det där gick ju bra”. De verkade lägga märke till min villrådighet och nickade när jag konstaterade att trappan ledde till receptionen på andra våning. Jag tackade och gick.

Där uppe möttes jag av en telefontalande polis. ”Ojsan” tänkte jag högt och med ett pirr i kroppen gick förbi och fram till luckorna i glas där jag tittade åt en kvinna en bit innanför samtidigt som jag ringde på klockan. Efter en kort stund kom en man med grånat skägg och öppnade en av luckorna. Jag delgav honom mitt ärende och han svarade att han var den jag sökte. Jag förklarade vem jag var och han tittade frågande på mig en kort stund. ”Javisst ja, det är du. Jag kommer ut och möter dig”. Rundvandringen hade börjat.

Oväntat möte

Jag fick snabbt klart för mig varför det var väktare och poliser i lokalen när jag stötte på Leif Silbersky i korridoren. Det gällde Charkas, det stora assistansmålet. Det är ett stort mål som handlar om stora summor pengar från olika felaktigt grundade bidrag som i vissa fall ska ha förts ut ur landet. Nämndemännen i det målet har inget annat mål under tiden eftersom det är så stort och krävande. En nämndeman sitter i samma mål hela tiden. Om någon blir sjuk får denne inte komma tillbaka eftersom det gäller att ha den kompletta bilden klar för sig.

Visandes lokalerna förklarade och beskrev min ciceron hur och var saker händer och hur jag ska ta mig till rätt plats när det väl blir dags. Vi tittade in i stora salen där det för tillfället var paus och jag fick förklaring till varför åklagaren sitter där han/hon gör. Möjlighet till reträtt vid fara eller hot. Jag reflekterade över att tilltaladebänken nästan hade lika många platser som åhörarbänken.

Ideella krafter behövs

Vi gick vidare till Nämndemannarummet, jag fick se häktesrummen, garaget och de andra salarna. Jag mötte två häktesvakter och sex nämndemän men inga förhärdade brottslingar. Vi pratade om vittnesstöd och det fantastiska ideella arbetet som Brottsofferjouren ställer upp med. Vi avslutade genomgången med att skaffa mig ett passerkort och ta den rätta vägen in i lokalen för att se att allt fungerar som förväntat. Jag tackade och vi sa adjö, övertygade om att ses igen.

Sen gick jag och köpte ett par jeans.

===

Nu börjar allvaret och det ska bli ruskigt intressant och förhoppningsvis utvecklande.