Hjälp till ett pris eller den falska fågelmataren

Sitter och tittar lite avundsjukt på grannens fågelbord som har flera domherrar på besök. Där har alltid varit bättre. Ända tills idag då det går upp för mig. Allt är ett spel för gallerierna. Ett själviskt skådespel.

Åtelbluffen avslöjas när katten kommer utflygande ur busken på jakt efter de två signalröda läckerbitarna på marken.

Måtte fåglarna komma till min inte fullt lika fashionabla men trygga fristad innan det är för sent. Här är än så länge gott om plats för alla.

Sociala medier i politiken

Gång på gång upplever jag att Socialdemokraterna i Halmstad är ensamma om att verka på digitala plattformar. De är mig veterligen det enda partiet som aktivt använder Facebook och Twitter för att skapa dialog med väljare och medborgare. Känslan blev än mera påtaglig idag när det gick upp för mig att ”1000 dagar kvar till valet” inte bara är en S-grej utan startskottet för en hel arbetsgrupps insatser för att öka engagemanget och dialogen i Andersberg inför valet 2014.

Bristen på aktiviteter i sociala medier bland de små partierna kan jag förstå om man funderar över vilka resurser de olika partierna har i förhållande till valresultatet. Detta gör också att Moderaternas val att vara helt osynliga är för mig en gåta.

Varför?

Blogga för öppenhet och dialog – men var?

Jag har sen i mars månad använt mig av sociala medier i rätt stor utsträckning för att dela tankar och information som jag tror är intressant för andra.

Efter att ha läst massor av flöden i Twitter, Facebook, bloggar och Google+ finner jag att många samhällsdiskussioner rör storstäderna och de politiker som lever där. Det är kanske inte så konstigt eftersom alla riksdagsledamöter verkar i huvudstaden. Det som däremot är konstigt är hur fort de som kommer från mindre städer verkar tappa sina rötter.

Varför är det så svårt för samhällsorgan i små och medelstora städer att jobba med sociala medier och öppenhet?

Sociala medier – hur når jag ut med mitt budskap via twitter, facebook eller blogg och vem läser?

När jag läser detta blir jag lite orolig att sociala medier ska ses som ytterligare en anslagstavla för ett budskap, en megafon på ett torgmöte och ännu ett incitament för medborgaren att inte se politiker som människor.

Den traditionella politikens kommunikation är mycket enkelriktad utom under valår och har gjort att fler medborgare än någonsin är ointresserade av politik. De protesterar organiserat i sakfrågor, men alldeles för sent, och de misstror politiker i mycket och saknar mycket insikt i vad ett politiskt uppdrag egentligen är. De känner sig utanför och inte involverade.

Att använda sociala medier till att sprida sitt budskap utan att fundera på hur och vad konsekvenserna blir är inte bra och kan rent av vara dåligt ur varumärkessynpunkt.

Mediaplan 
Jag är av åsikten att om ett politiskt budskap ska nå ut ordentligt krävs en delaktighet från avsändaren. Att posta budskap på twitter, facebook och i bloggar ska bidra till dialog och för att det ska bli bra krävs egentligen inte så mycket mer än att ha en plan.

Planen kan innehålla hur ofta man ska vara aktiv på twitter, facebook eller i sin blogg, hur man ska hantera kommentarer (vad tillåter man, ska kommentering vara öppen eller granskad m.m.) och var man gör det (på respektive ställe eller hänvisar man till ett ställe) osv.

När jag i förra veckan var med och diskuterade att sprida sitt budskap i tidningar via debatt och insändare kom frågan upp om hur man ska hantera kommentarer på insändare och debattinlägg på tidningars hemsidor. En social medieplan bör innehålla ett svar på detta ex.v. att man hänvisar till sin egen blogg och håller alla kommentarer och diskussioner där.

Det kan vara enkelt
Vidare vill jag höra hur andra ser på monolog vs dialog i sociala medier, hur man skapar och vårdar ett varumärke och hur man jobbar för att få ett medborgarengagemang genom sin närvaro på sociala medier. Hur definierar du närvaro? Hur optimerar man utväxlingen? Jag tror på att visa att man läser andras bloggar och flöden, vara aktiv, kommentera och länka, bidrar till att fler vill läsa just ditt budskap.
Det är också viktigt att det framkommer hur man kan göra det hela enkelt för att så många som möjligt kan delta med så lite insats som möjligt, med tanke på att alla har begränsat med tid att ägna sig åt det här. Sociala medier kräver oftast inte mer tid, bara annan tid ex.v. via minskad tid framför TV.

Avslutningsvis vill  tipsa om lite böcker:

Politik 2.0 av Brit Stakston

Gilla! Dela engagemang, passion och idéer via sociala medier av Brit Stakston

Flöden, kvitter och statusuppdateringar – en guide om omvärldsbevaknignar på nätet av Anders Thoresson, finns gratis på www.iis.se

Avstå sociala medier – en förlust för politiker

Nio till ett i P4 Blekinge hade ett inslag om sociala medier den 14 september.

Inslaget innehöll två intervjuer och i den första var Björn Fries (@bjornfries) och Mattias Lyckne (@olyckne) med som två av Blekinges främsta twittrare.

Björn sade (icke helt ordagrant):

Väldigt lite av beslutsfattare i Blekinge som är aktiva. Nästan alla har Facebook men man är ganska defensiv […] Men det är ganska korkat. Du får en enorm uppmärksamhet om du vill och skicklig.

I andra intervjun var Niklas Svensson (@niklassvensson) och Annicka Engblom (@annickaenglblom) med som politisk reporter respektive riksdagspolitiker, båda med rötter i Blekinge. Här pratades det mest om riksdagsledamöter i relation till twitter och social medier.

Jag håller helt och hållet med Niklas och Annicka när de säger att riksdagens ledamöter har mycket att vinna på att vara aktiva i sociala medier och framför allt svara på frågor de får. Två bra exempel från Niklas på detta var Gudrun Schyman (@gudschy) och Göran Hägglund (@goranhagglund) som båda agerar ypperligt på twitter och verkligen är två av de mest aktade politikerna där.

”Dessvärre” håller jag också med Björn i citatet ovan. Situationen är precis likadan i Halmstad och Halland. Det är nästan uteslutande heltidspolitiker med anknytning till riksdagen som är aktiva i sociala medier. De verkar vara de som har tid till det. Saknaden av regional- och lokal dialog är stor.

Jag efterlyser en rejäl uppryckning bland landets region- och lokalpolitiker. Min begränsade personliga erfarenhet säger att de lokala partierna inte har någon kunskap om potentialen hos de sociala medierna. Deras mediaplaner innehåller utbildning i insändarskrivande och det scheman för när man ska delta i replikskiften i tidningar. Inte mycket om att dialogen med medborgarna ska föras hela tiden, hela mandatperioden. Inte en tanke på sociala medier. Kanske lite, i få ord och i väldigt lite stil.

Vems är ansvaret? Dels jag tycker att partiernas centrala delar på riksplan har det övergripande ansvaret att informera och utbilda sina region- och lokalavdelningar. Exempelvis har Centerpartiet en IT-minister och de strävar efter att vara Sveriges mest öppna parti. Ett sådant uttryck ställer höga krav, bland annat de jag nämner här. Precis som på en arbetsplats där chefen måste visa intresse och ställa krav för att få ut maximalt av de anställda bör också politiker agera på likande sätt.

Det är inte bara deras ansvar. Det är också mitt och det är därför jag skriver det här. Jag vill veta om det är fler som tycker och tänker som jag och kanske når jag någon lokalpolitker med mitt inlägg.

Sveriges öppnaste parti – tomt snack eller fullaste allvar

Efter att det igår avslöjades att en moderat politiker i Farsta fått sin blogg nedstängd av vad som antas vara ”högre” moderater har diskussionerna kring öppenhet, transparens och den nya politiken, 2.0, tagit fart ordentligt.

Den som var först ut med uppgifterna igår var Mikael Persson, @mikaelpersson, genom att skicka ett meddelande på Twitter. Efter en kortare diskussion med bl.a. mig skrev han ett blogginlägg om hela händelsen. En av de andra som var med i Twitter-diskussionen var Björn Nilsson, @beelzebjorn, som också gjorde en klok kommentar på sin blogg.

Varför tar jag upp det här? Jo, Solnas C-märkta kommunalråd Magnus Andersson skrev igår om Centerpartiet som Sveriges öppnaste parti i samband med att det nu ska beredas för en ny partiledare i Centerpartiet efter att Maud Olofsson meddelat att hon inte ställer upp till omval på höstens kongress i Åre.

Att vara Sveriges öppnaste parti blir inte lätt.

Professorn i statsvetenskap, Ulf Bjereld skrev redan 14 januari om att Socialdemokraterna måste bli Sveriges öppnaste parti.

Anders Wallner skrev 2 april om sitt arbete som trolig blivande partisekreterare i Svergies öppnaste parti – Miljöpartiet.

Med (minst) två andra partier som aspirerar på titeln som Sveriges öppnaste parti och med den typen av förtroendevalda representanter som bubblade upp till den Moderata ytan igår kommer det att krävas mycket av den organisationen som vill lyckas bli det den strävar efter. Att öka öppenheten i partiet är inget man gör på en eftermiddag eller i en handvändning, inte ens om man som Centerpartiet, innehar platsen som IT-minister.

Det är långt ifrån alla delar av Centerpartiet som över huvud taget vet vad man kan använda sociala medier till och ännu mindre vet vad det innebär och krävs för att ha dem som arbetsredskap. Det funkar nämligen inte att använda ex.v.Twitter eller Facebook som ännu en arena för megafonen. Det skapar bara irritation.

Om Centerpartiet ska lyckas med att bli Sveriges öppnaste parti måste de efter kongressen i höst sätta igång med att sprida kunskapen till alla delar av partiet, alla regioner och kommuner måste få gå utbildningar i hur man använder digitala och sociala medier, och hur man ska hantera representanter som skapar dålig publicitet för partiet. Censur är nämligen inget alternativ för ett öppet parti.

Görs inte detta kommer inte Centerpartiet lyckas. Vare sig att blir Sveriges öppnaste parti eller att hålla sig kvar i riksdagen 2014.

Läs även andra bloggar om: , ,

Är politiken öppen eller elitistisk?

Jag skrev den 9 Maj ett inlägg om ytterligheterna i politiken och vad som kanske är på gång om inget händer. Jag tänker här ge lite mer detaljer och lite av ett förtydligande av min egen ståndpunkt.

I en insändare i Hallandsposten den 17 Maj skrev Harry Wohlin Struwe om ökad medborgardemokrati genom röstning i enskilda frågor. Han verkar känna sig utestängd från den politiska arena. Det stämmer riktigt bra med mina tankar om demokrati i realtid och fullt inflytande från medborgarna i nästan alla frågor som rör samhället och innefattas av dagens politik.

Per Carlsson, vice ordförande FP Halmstad, svarar i Hallandsposten idag genom att poängtera problemet med ansvar i en direktdemokrati. Samtidigt anser Per Carlsson att ”politiken är öppen för alla som vill”.

Jag håller med båda men bara delvis.

Idag röstar vi vart fjärde år på det parti som bäst stämmer överens med våra värderingar och som lyckas övertyga dig om att de är de bästa på att föra landet att det hållet du vill. I detta håller jag med Harry Wohlin Struwe. Att alla som vill kan engagera sig i ett politiskt parti och driva sina egna värderingar är en sanning med modifikation. Jag tror nämligen att det finns ett stort antal där ute som inte engagerar sig på grund av det föråldrade sättet som många politiska partier idag fungerar på. Att införa direktdemokrati är dock inte rätta vägen att gå.

Däremot tror jag att de politiska partierna måste släppa på sina gamla traditioner och verkligen öppna upp för förändring och ta in tankar och krafter utifrån. Även från de som inte är medlemmar. Centerpartiet gör det bland annat genom att sända direkt från möte på Stureplan i Stockholm med möjlighet att via chat delta i dialogen från distans. Miljöpartiet gör det genom att ta in Twitter på kongressen och verkligen ska satsa på social medier med ökad dialog. De hävdar dessutom hävdar att de är Sveriges öppnaste parti. En titel som även Centerpartiet tagit sig.

Framtiden måste innebära att väljare får delta i och utforma politiken under hela mandatperioden och inte endast en gång var fjärde år eller genom ett medlemskap i ett parti och på ett tråkigt gruppmöte i en trång lokal.

Öppenhet, transparens och direkt kommunikation ger en intresserad och engagerad väljarkår.

Det är också därför som jag tycker att det är tråkigt att Halmstads Moderata kommunalråd Carl-Fredrik Graf ska ta ett upphåll i sitt bloggande – ett steg i fel riktning.

Femklöverns budget – en vinst för barnen?

Fredagen den 13 maj. Femklövern – ett lokalt samarbete mellan M, Fp, Kd, C och Mp – presenterar sin budget för perioden 2012-2014 vid en presskonferens. Dagen efter skriver Halmstads ledande tidning att ”Barn budgetens vinnare”. Det stämmer till stor del eftersom det ska satsas 200 miljoner på barnen under perioden. Men är allt så bra som det låter? Låt oss titta lite närmare på vad lite av pengarna ska användas till.

Av de 200 miljonerna ska 15 användas till att minska stoleken på barngrupperna i förskolan. ”Målsättningen är att vi ska ha färre än 17,5 barn i grupperna generellt. […] Detta ska inte tolkas som att det ska finnas färre än 17 barn i alla förskolegrupper.” heter det i Hallandspostens tryckta utgåva.

Jag tycker att ambitionen att minska storleken på barngrupperna är alldeles fantastisk eftersom de generellt sett är alldeles för stora. Enligt statistik från Skolverket kan man utläsa att storleken på grupperna har ökat och personaltätheten har minskat i de flesta kommuner och län samt i riket i genomsnitt efter allt fler kommuner känt sig tvingade att öka tätheten i förskolorna. En fördjupad förklaring finns att tillgå på Skolverkets hemsida.

Förra året, 2010, var det i genomsnitt 17,8 barn i Halmstads barngrupper och för förskolor i kommunal regi var samma antal 17,5. Detta innebär ju att de 15 miljonerna ska användas till att minska storleken på de privata förskolorna samt att endast bibehålla storleken för kommunala förskolor.

Vidare var det 16 småbarnsavdelningar i Halmstad som hade fler än 16 barn och totalt 126 avdelningar som hade 18 barn eller fler. (Centern hade som mål i sitt valmanifest 2010 att småbarnsgrupperna skulle max innehålla 14 barn och max 18 barn i övriga). Det spelar ingen roll hur mycket personal det är på varje barn om barnen inte har någonstans att dra sig undan för en stunds lugn och ro. Barnen blir stressade och mår inte bra vilket tillsammans med en lika stressad förälder leder till oundvikliga konflikter av onödig karaktär när familjen träffas efter en lång dag på förskola och arbetsplats.

Politikernas budget låter bra när den presenteras men så fort man börjar fundera lite är det rätt tomma ord som publiceras. För att övertyga mig om att tankarna är bra vill jag ha ökad öppenhet och transparens samt en bra beskrivning av ur planen ska leda till målet.