Klätterlek i sociala medieträdet

Står barfota på en gräsmatta och känner gräset under fötterna. Känner naturens närvaro. Ser hur busken framför mig sakta växer allt högre till ett träd. Ett träd som bjuder in till klättring. Lockar.

Jag greppar kring lägsta grenen och tar spjärn med fötterna mot stammen. Drar mig upp. Svingar mig allt högre. Längre upp blir grenarna tunnare och högst upp är utsikten vacker. Jag ser in i dåtid och framtid. Drömmer.

Plötsligt tappar jag greppet om grenen jag håller i och faller. Grenar och undervegetation slår mot mig och jag famlar efter grenar på vägen mot smällen. Greppar. Glider. Händerna blöder. Jag faller inte längre. Håller hårt och undrar var jag är. Funderar fortfarande.

Vad vi gör är viktigt för någon

Om bara några dagar är det 22år sedan min mamma dog. Jag har alltså levt längre utan henne än med och det känns oftast helt okej. Jag kommer dock aldrig kunna tänka på henne utan att bli sentimental men jag har ett liv till vardags och ett bra sådant. Det värmer.

När nu Musikhjälpen sänder för fullt från glasburen i Göteborg dras mina tankar till de som har det sämre än jag och kanske behöver hjälp.

Skänk en slant till nåt ni tror på. Dela med er av er kärlek till fler än ni brukar. Ge av er tid till någon annan än dig själv. Var snäll. Gör nåt bra.

Det är alltid någon som blir glad.