Bensinslut och migrationspolitik

Så var det dags för ännu en löprunda på asfalt.

Jag svängde ut på stora vägen och såg direkt den stillastående bilen. Bakom den stod en motorcyklist och pratade med bilägaren. När jag skulle passera bilen mötte jag två tempocyklister. Saken var klar, det var mini-triatlon på gång och männen var funktionärer. Lite konstigt var det ändå, det var ju rätt sen måndagskväll.

Tvekan skingrades lite när jag efter bara någon minut blev omkörd av tempocyklisterna som vänt en bit bort, precis som under tävling. Ju längre tid som gick och inga fler cyklister syntes till återkom osäkerheten.

På tillbakavägen stod fortfarande bilen kvar, men i ett annat läge. Lite längre fram och lite längre ut i gatan. Dessutom lite på snedden. Motorcyklisten var dock borta. Jag plockade bort öronsnäckan och frågade i steget om knuffhjälp var önskat. Jag uppfattade ett “…så klarar jag mig.” innan jag satte tillbaka hörluren, gjorde tummen upp och sprang vidare. Efter bara ett trettiotal meter hejdades jag av ett frenetiskt tutande som trängde igenom öronens sommarprogram. Min hjälp behövdes, trots allt.

Det visade sig att killen hade fått bensinslut och ensam knuffat bilen, en tvåtons Buick, i över en kilometer. Nu återstod bara några envetna små uppförsbackar innan målet var nått, men efter att på egen hand tagit sig dit han var krafterna nära nog slut. Så jag spände mina trötta ben och knuffade. En full löptur och en tung bil drog all kvarvarande kraft ur mina ben och axlar, men upp kom vi.

Målet för resan var mamman som bodde på gruppboende eftersom hon hade svårt att ta hand om sig själv bland annat på grund av cancer. Själv bodde han på Andersberg, ett höghusområde, sen 15 år tillbaka. Han beskrev hur läget blivit allt sämre sedan han flyttade dit – “…inte konstigt om man slänger ihop 60 nationaliteter på liten yta”. Han ifrågasatte Sveriges invandringspolitik – “…man tar ju in latmaskar, analfabeter och kriminella”. Själv flydde han och hans familj från Bosnien mitt under brinnande kriget för 20 år sedan.

Jag är inte kunnig i invandrings- eller migrationspolitiken men den uppgivenhet han visade upp är inget kul. Hur mycket av de problem han beskrev kan förändras med hjälp av en mer aktiv politik? Hjälp till att lära analfabeter läsa och skriva, utan det kommer de ingenstans. Ställ krav, ge verktyg och möjligheter för latmaskar att göra nåt. Detta borde även minska uppkommen frustration och till följd minskad kriminalitet. Jag tror inte på svart och vitt och därför tror jag inte att endast minskad invandring är en lösning. Det är där stora delar av debatten befinner sig, minskad invandring eller bibehållen på grund av humanitära skäl. Dags för politiker och beslutsfattare att tänka större och öka transparensen så att alla vi, potentiella rasister, vet vad som pågår.

Men som sagt, vad vet jag.

Sociala medier i politiken

Gång på gång upplever jag att Socialdemokraterna i Halmstad är ensamma om att verka på digitala plattformar. De är mig veterligen det enda partiet som aktivt använder Facebook och Twitter för att skapa dialog med väljare och medborgare. Känslan blev än mera påtaglig idag när det gick upp för mig att ”1000 dagar kvar till valet” inte bara är en S-grej utan startskottet för en hel arbetsgrupps insatser för att öka engagemanget och dialogen i Andersberg inför valet 2014.

Bristen på aktiviteter i sociala medier bland de små partierna kan jag förstå om man funderar över vilka resurser de olika partierna har i förhållande till valresultatet. Detta gör också att Moderaternas val att vara helt osynliga är för mig en gåta.

Varför?

Blogga för öppenhet och dialog – men var?

Jag har sen i mars månad använt mig av sociala medier i rätt stor utsträckning för att dela tankar och information som jag tror är intressant för andra.

Efter att ha läst massor av flöden i Twitter, Facebook, bloggar och Google+ finner jag att många samhällsdiskussioner rör storstäderna och de politiker som lever där. Det är kanske inte så konstigt eftersom alla riksdagsledamöter verkar i huvudstaden. Det som däremot är konstigt är hur fort de som kommer från mindre städer verkar tappa sina rötter.

Varför är det så svårt för samhällsorgan i små och medelstora städer att jobba med sociala medier och öppenhet?

Sociala medier – hur når jag ut med mitt budskap via twitter, facebook eller blogg och vem läser?

När jag läser detta blir jag lite orolig att sociala medier ska ses som ytterligare en anslagstavla för ett budskap, en megafon på ett torgmöte och ännu ett incitament för medborgaren att inte se politiker som människor.

Den traditionella politikens kommunikation är mycket enkelriktad utom under valår och har gjort att fler medborgare än någonsin är ointresserade av politik. De protesterar organiserat i sakfrågor, men alldeles för sent, och de misstror politiker i mycket och saknar mycket insikt i vad ett politiskt uppdrag egentligen är. De känner sig utanför och inte involverade.

Att använda sociala medier till att sprida sitt budskap utan att fundera på hur och vad konsekvenserna blir är inte bra och kan rent av vara dåligt ur varumärkessynpunkt.

Mediaplan 
Jag är av åsikten att om ett politiskt budskap ska nå ut ordentligt krävs en delaktighet från avsändaren. Att posta budskap på twitter, facebook och i bloggar ska bidra till dialog och för att det ska bli bra krävs egentligen inte så mycket mer än att ha en plan.

Planen kan innehålla hur ofta man ska vara aktiv på twitter, facebook eller i sin blogg, hur man ska hantera kommentarer (vad tillåter man, ska kommentering vara öppen eller granskad m.m.) och var man gör det (på respektive ställe eller hänvisar man till ett ställe) osv.

När jag i förra veckan var med och diskuterade att sprida sitt budskap i tidningar via debatt och insändare kom frågan upp om hur man ska hantera kommentarer på insändare och debattinlägg på tidningars hemsidor. En social medieplan bör innehålla ett svar på detta ex.v. att man hänvisar till sin egen blogg och håller alla kommentarer och diskussioner där.

Det kan vara enkelt
Vidare vill jag höra hur andra ser på monolog vs dialog i sociala medier, hur man skapar och vårdar ett varumärke och hur man jobbar för att få ett medborgarengagemang genom sin närvaro på sociala medier. Hur definierar du närvaro? Hur optimerar man utväxlingen? Jag tror på att visa att man läser andras bloggar och flöden, vara aktiv, kommentera och länka, bidrar till att fler vill läsa just ditt budskap.
Det är också viktigt att det framkommer hur man kan göra det hela enkelt för att så många som möjligt kan delta med så lite insats som möjligt, med tanke på att alla har begränsat med tid att ägna sig åt det här. Sociala medier kräver oftast inte mer tid, bara annan tid ex.v. via minskad tid framför TV.

Avslutningsvis vill  tipsa om lite böcker:

Politik 2.0 av Brit Stakston

Gilla! Dela engagemang, passion och idéer via sociala medier av Brit Stakston

Flöden, kvitter och statusuppdateringar – en guide om omvärldsbevaknignar på nätet av Anders Thoresson, finns gratis på www.iis.se

Sveriges öppnaste parti – tomt snack eller fullaste allvar

Efter att det igår avslöjades att en moderat politiker i Farsta fått sin blogg nedstängd av vad som antas vara ”högre” moderater har diskussionerna kring öppenhet, transparens och den nya politiken, 2.0, tagit fart ordentligt.

Den som var först ut med uppgifterna igår var Mikael Persson, @mikaelpersson, genom att skicka ett meddelande på Twitter. Efter en kortare diskussion med bl.a. mig skrev han ett blogginlägg om hela händelsen. En av de andra som var med i Twitter-diskussionen var Björn Nilsson, @beelzebjorn, som också gjorde en klok kommentar på sin blogg.

Varför tar jag upp det här? Jo, Solnas C-märkta kommunalråd Magnus Andersson skrev igår om Centerpartiet som Sveriges öppnaste parti i samband med att det nu ska beredas för en ny partiledare i Centerpartiet efter att Maud Olofsson meddelat att hon inte ställer upp till omval på höstens kongress i Åre.

Att vara Sveriges öppnaste parti blir inte lätt.

Professorn i statsvetenskap, Ulf Bjereld skrev redan 14 januari om att Socialdemokraterna måste bli Sveriges öppnaste parti.

Anders Wallner skrev 2 april om sitt arbete som trolig blivande partisekreterare i Svergies öppnaste parti – Miljöpartiet.

Med (minst) två andra partier som aspirerar på titeln som Sveriges öppnaste parti och med den typen av förtroendevalda representanter som bubblade upp till den Moderata ytan igår kommer det att krävas mycket av den organisationen som vill lyckas bli det den strävar efter. Att öka öppenheten i partiet är inget man gör på en eftermiddag eller i en handvändning, inte ens om man som Centerpartiet, innehar platsen som IT-minister.

Det är långt ifrån alla delar av Centerpartiet som över huvud taget vet vad man kan använda sociala medier till och ännu mindre vet vad det innebär och krävs för att ha dem som arbetsredskap. Det funkar nämligen inte att använda ex.v.Twitter eller Facebook som ännu en arena för megafonen. Det skapar bara irritation.

Om Centerpartiet ska lyckas med att bli Sveriges öppnaste parti måste de efter kongressen i höst sätta igång med att sprida kunskapen till alla delar av partiet, alla regioner och kommuner måste få gå utbildningar i hur man använder digitala och sociala medier, och hur man ska hantera representanter som skapar dålig publicitet för partiet. Censur är nämligen inget alternativ för ett öppet parti.

Görs inte detta kommer inte Centerpartiet lyckas. Vare sig att blir Sveriges öppnaste parti eller att hålla sig kvar i riksdagen 2014.

Läs även andra bloggar om: , ,

Är politiken öppen eller elitistisk?

Jag skrev den 9 Maj ett inlägg om ytterligheterna i politiken och vad som kanske är på gång om inget händer. Jag tänker här ge lite mer detaljer och lite av ett förtydligande av min egen ståndpunkt.

I en insändare i Hallandsposten den 17 Maj skrev Harry Wohlin Struwe om ökad medborgardemokrati genom röstning i enskilda frågor. Han verkar känna sig utestängd från den politiska arena. Det stämmer riktigt bra med mina tankar om demokrati i realtid och fullt inflytande från medborgarna i nästan alla frågor som rör samhället och innefattas av dagens politik.

Per Carlsson, vice ordförande FP Halmstad, svarar i Hallandsposten idag genom att poängtera problemet med ansvar i en direktdemokrati. Samtidigt anser Per Carlsson att ”politiken är öppen för alla som vill”.

Jag håller med båda men bara delvis.

Idag röstar vi vart fjärde år på det parti som bäst stämmer överens med våra värderingar och som lyckas övertyga dig om att de är de bästa på att föra landet att det hållet du vill. I detta håller jag med Harry Wohlin Struwe. Att alla som vill kan engagera sig i ett politiskt parti och driva sina egna värderingar är en sanning med modifikation. Jag tror nämligen att det finns ett stort antal där ute som inte engagerar sig på grund av det föråldrade sättet som många politiska partier idag fungerar på. Att införa direktdemokrati är dock inte rätta vägen att gå.

Däremot tror jag att de politiska partierna måste släppa på sina gamla traditioner och verkligen öppna upp för förändring och ta in tankar och krafter utifrån. Även från de som inte är medlemmar. Centerpartiet gör det bland annat genom att sända direkt från möte på Stureplan i Stockholm med möjlighet att via chat delta i dialogen från distans. Miljöpartiet gör det genom att ta in Twitter på kongressen och verkligen ska satsa på social medier med ökad dialog. De hävdar dessutom hävdar att de är Sveriges öppnaste parti. En titel som även Centerpartiet tagit sig.

Framtiden måste innebära att väljare får delta i och utforma politiken under hela mandatperioden och inte endast en gång var fjärde år eller genom ett medlemskap i ett parti och på ett tråkigt gruppmöte i en trång lokal.

Öppenhet, transparens och direkt kommunikation ger en intresserad och engagerad väljarkår.

Det är också därför som jag tycker att det är tråkigt att Halmstads Moderata kommunalråd Carl-Fredrik Graf ska ta ett upphåll i sitt bloggande – ett steg i fel riktning.

Femklöverns budget – en vinst för barnen?

Fredagen den 13 maj. Femklövern – ett lokalt samarbete mellan M, Fp, Kd, C och Mp – presenterar sin budget för perioden 2012-2014 vid en presskonferens. Dagen efter skriver Halmstads ledande tidning att ”Barn budgetens vinnare”. Det stämmer till stor del eftersom det ska satsas 200 miljoner på barnen under perioden. Men är allt så bra som det låter? Låt oss titta lite närmare på vad lite av pengarna ska användas till.

Av de 200 miljonerna ska 15 användas till att minska stoleken på barngrupperna i förskolan. ”Målsättningen är att vi ska ha färre än 17,5 barn i grupperna generellt. […] Detta ska inte tolkas som att det ska finnas färre än 17 barn i alla förskolegrupper.” heter det i Hallandspostens tryckta utgåva.

Jag tycker att ambitionen att minska storleken på barngrupperna är alldeles fantastisk eftersom de generellt sett är alldeles för stora. Enligt statistik från Skolverket kan man utläsa att storleken på grupperna har ökat och personaltätheten har minskat i de flesta kommuner och län samt i riket i genomsnitt efter allt fler kommuner känt sig tvingade att öka tätheten i förskolorna. En fördjupad förklaring finns att tillgå på Skolverkets hemsida.

Förra året, 2010, var det i genomsnitt 17,8 barn i Halmstads barngrupper och för förskolor i kommunal regi var samma antal 17,5. Detta innebär ju att de 15 miljonerna ska användas till att minska storleken på de privata förskolorna samt att endast bibehålla storleken för kommunala förskolor.

Vidare var det 16 småbarnsavdelningar i Halmstad som hade fler än 16 barn och totalt 126 avdelningar som hade 18 barn eller fler. (Centern hade som mål i sitt valmanifest 2010 att småbarnsgrupperna skulle max innehålla 14 barn och max 18 barn i övriga). Det spelar ingen roll hur mycket personal det är på varje barn om barnen inte har någonstans att dra sig undan för en stunds lugn och ro. Barnen blir stressade och mår inte bra vilket tillsammans med en lika stressad förälder leder till oundvikliga konflikter av onödig karaktär när familjen träffas efter en lång dag på förskola och arbetsplats.

Politikernas budget låter bra när den presenteras men så fort man börjar fundera lite är det rätt tomma ord som publiceras. För att övertyga mig om att tankarna är bra vill jag ha ökad öppenhet och transparens samt en bra beskrivning av ur planen ska leda till målet.